Godkväll!
Jag har just sett den danska dokumentärserien Med andra ögon, där människor görs om och "ses annorlunda" under tre dagar. Ikväll var det en man som har det mycket gott ställt ekonomiskt i sitt vardagsliv, som skulle pröva på att vara hemlös under tre dagar. Det var mycket tankeväckande, speciellt för honom, men även för mig som tittare. Jag blev faktiskt djupt berörd. Hemlösa behandlas som nästintill osynliga, och det är faktiskt oerhört kränkande. Att människor liksom inte vill möta de känslor som de hemlösa framkallar i dem. Plus förstås de villkor de tvingas leva under. Men det mest upprörande är ändå att de nästan ifråntas sin mänsklighet, sin rätt att vara del av. Helheten, som är alla och allt. Tack och lov kan de inte ifråntas den; men stark ska den vara som förmår komma ihåg det helt med egen kraft, när omgivningen gång på gång säger tvärtemot.

Att våga möta alla människor är att våga möta alla delar av sig själv. Det är den största kärleken.