Anden

Ofta känns det som framtiden pratar med mig. Ja, inte pratar utan snarast ropar faktiskt. Tidigare viskade den... Vad säger den då? Jo, mest handlar det om det som denhär bloggen också kommer att handla om: enhet. Om att vi missuppfattat oss själva och vår natur. Vi tror att vi är åtskilda, och har något förlora. Vi tror att vi är det fysiska, fast vi är andeväsen.


I dethär samtalet eller kommunikationen, som egentligen inte är med framtiden, utan med ett tidlöst tillstånd som jag kallar anden, så ingår det faktum att världen blir alltmer transparent för mig, det vill säga genomskinlig. Vad menar jag med det? Jo, allt oftare är det som om jag kan se igenom det fysiska och se rakt in i denna andra värld, där inte tid eller rum finns, den värld som jag kallar anden, eller medvetandet. Det är svårt att beskriva känslan, men när jag ser på till exempel träd, som tycks ha ögon som betraktar mig, eller siffror som tycks vara som koder med budskap, eller stjärnhimlen som omsluter mig och liksom sjunger så känner jag bara enheten och den bakomliggande världen så tydligt. Kanske låter ganska knäppt, men för mig är det en skön känsla att märka att jag inte är så utelämnad i detta fysiska som jag trodde.

Förut var allt dethär en vag känsla, en förmodan jag hade, men den har övergått till att bli en konkret verklighet för mig, och därför vill jag gärna diskutera den med andra och höra vad ni tycker.

Jag upplever att jag, liksom alla andra och allt annat, egentligen och i grunden är ande, som tagit form. Och det är en av de mest trösterika tankarna jag vet. Visst, jag lever här, men jag är inte härifrån. Jag härstammar från en allomfattande energi, världssjälen, eller kollektivt medvetande, eller helt enkelt ande, som jag föredrar att kalla det. Anden omsluter allting, och därför tycks jag hela tiden se mig själv när jag betraktar världen; som i en gigantisk spegelsal. Ordet ande berättar också att det har något att göra med vår andning, och det är just så jag ser det. Anden rör sig genom oss, framförallt genom vår andning. Det är också via luften, andningen (anden) som vi är förenade rent konkret. Mer än vi är våra fysiska kroppar och våra värdsliga identiteter så är vi andeväsen, rent medvetande. Och detta medvetande är endast ett. För tvärtemot vad många tänker - att anden eller själen är något som finns inuti våra kroppar - så upplever jag det som att anden innehåller kroppen, eller rättare sagt kropparna. Vi är alltså bokstavligen ett! Vore det inte fint om vi kunde inse det nu, när vi har det lite körigt på jordklotet? Inse att vi är eviga, odödliga, gränslösa varelser och dessutom bara en till antalet. Då skulle vi nog både tänka och agera lite annorlunda. Hur ser ni på dehär sakerna? :)