Hej och godkväll alla!
Känns som fingrarna över tangenterna skriver för något mycket intuitivt i mig just nu (även om det faktiskt ofta känns så).
Denhär tiden, den är mycket speciell. För mig känns det som en våg, en enorm våg som drar fram genom och över allt. Länge har jag hört den brusa, jag har påmints om att den är på väg och nu är jag mitt uppe i bruset och kan bara lita på att allt går bra. Ändå är det så svårt att sätta orden på det. Det handlar om att få syn på oss själva, på vem vi egentligen är.
Den verkligaste delen av mig är nämligen inte denhär kroppen och dethär livet och denhär personligheten, det har jag nog vetat länge utan att ha satt ord på det. Missförstå mig inte, här och nu ÄR viktigt, det är liksom vår punkt i universum och evigheten. Men den verkliga delen av mig är inte begränsat till kropp, liv, tid eller plats. Jag tillhör något större, och det gör vi alla. Vi har tagit form. Vi har något att göra här, vi har lärdomar; och vi har något att dela med oss av, och många att lära av. Men vår ande är precis som andningen och luften är: fri.
Det är också i denna ande som jag finns när jag gör något kreativt, när jag skriver, när jag lyssnar på musik, målar. Då känner jag andens rörelser i mig, och det är vad många vetenskapsmän och stora artister också beskrivit: att de kommit på sina bästa uppfinningar, sina mest magiska målningar i ett tillstånd av.. ande, ett tillstånd där de haft tillgång till det stora hela som vi alla är del av. Inte konstigt egentligen att många genialiska saker kommer då; anden är ju faktiskt över all tid och all rymd och har tillgång till oändlig information och kreativitet. Att för ett ögonblick få tillgång till detta är att vara i samklang, att känna sin fulla potential. Detta är floden jag talar om.
Jag tror att vi människor nu börjar bli redo för att ta ett steg, i medvetandets evolution. Eller egentligen ett språng, ett kvantsprång, eftersom dethär steget inte skulle tas framåt eller i någon riktning utan in i en tidlös sfär som är vi själva. Det tycks vara dags för oss att inse att vi är ett och att världen är en illusion. Den är en tavla vi målat utan tillräckligt mycket tillbehör och penslar, och ser ut därefter. När vi får tillgång till oss själva på en kontinuerlig basis, när vi vet vilka vi är och att det inte finns någon kamp, att det inte finns någon separation då kommer själva vetskapen om detta att skapa en tavla olik något vi någonsin sett. Vi kommer att färglägga långt utöver duken. Kanske märker vi att tavlan inte var så liten som vi trott utan faktiskt sträcker sig varthelst vi tittar.
Oändligheten är ett faktum. Enheten är ett faktum. Den dualistiska världen håller på att upplösas, och det gör den i takt med att vi ser den på ett annat sätt. Inget vi ser är avskilt från oss. Istället så förändras det vi ser genom vår observation, vårt medvetande. Och ALLT är medvetande, eller ande.
Vill vi förändra, förändra medvetandet!
Hur då?
Genom det vi människor har som verktyg: intention, ord, tanke, handling. Genom att samlas i grupp och samtala.
Genom att bli medveten om att vi kanske har tankar vi inte visste att vi hade, genom att rannsaka oss själva på djupet, genom att se alla människor som delar av oss själva eftersom de är det. I verkligheten. De finns bara där genom dig.
Genom att samlas i kreativitet, genom kultur, musik och annat som enkelt skapar en vi-anda, en konstruktiv anda av enhet och gemenskap.
Det är dethär jag tror Eckhart Tolle pratar om när han betonar nuets vikt, det är dethär jag tror Maya-kalenderns ändpunkt betyder, att enheten framträder. Och den framträder för att vi börjar kunna se det. Vi har efterfrågat det, vi har nått en sån nivå av medvetenhet, vi är redo att anamma enheten. Tolle och många med honom anser att om vi inte vid denhär tidpunkten förmår ta till oss enheten/att leva i nuet utifrån ett större sammanhang så kommer vi som ras att gå under. Hm, som form då alltså.
För ur enhetsperspektiv så går vi inte under, vi kanske byter form, och tid. Men som människa och mänsklighet kan det mycket väl hända att vi behöver detta medvetandesprång för att kunna fortleva på denna jord.
Ha det gott alla!
