Hej!
September är här. Hösten, som jag brukar älska. Men inte i år av nån anledning. Det blev ett ganska tvärt kast, iskalla vindar kom och tog tag i en och jag frös ända inifrån.
Nåja, efter några uppvärmingsmetoder som bastu och oljemassage så är det under kontroll igen, och jag känner mig ganska human.
Dendär transparensen jag upplevde ett tag är inte lika tydlig nu, men istället har fokus vandrat till mig själv, min mittpunkt, mitt nu. Där möter jag allt, och ofta ganska jobbiga saker och känslor. Men möta måste jag, och vill. Annars proppar det igen mitt nu, och skymmer sikten så att jag inte ser något alls. Möta, möta, möta.
Det är olika saker som vill ha min uppmärksamhet i den stund som är nu. Utan att ens märka det väjer jag för dem. Min uppgift nu är att se dem för vad de är. Och samtidigt försöka njuta av det liv som är mitt, med allt vad det innebär av ilska, oro, tillit, glädje, nojor, problem och lösningar. Guldkorn som är så fina för att de är delar av just mitt liv, ingen annans. Alldeles typiska, lustiga, skitjobbiga saker som jag börjar vara rätt van vid nu. Rätt priviligerad är man ändå, som har allt detta :)
Godnatt!
tisdag 14 september 2010
tisdag 31 augusti 2010
måndag 16 augusti 2010
This is it!
Jag fick med mig en dvd från affären häromdagen. Michael Jacksons This is it!
Just de orden talar till mig just nu. THis is it!
Med syftning på nuet, denna stund, som är allt vi har.
Det finns en anekdot där en zenmästare och hans elev sitter och mediterar. Eleven observerar mästaren och gör likadant. Efter en stunds stillasittande tittar han frågande på mästaren, som då säger: This is it! Det blir inget mer. Det här är allt!
Är denhär stunden ditt livs största ögonblick? Det borde den vara, för den är ditt enda.
This is it! I varje stund, var förvissad om att Det är Det Här som är Grejen, ditt livs ögonblick. Troligtvis får du några till, men de är ännu inte födda, ännu inte här.
Varm hälsning,
S
Just de orden talar till mig just nu. THis is it!
Med syftning på nuet, denna stund, som är allt vi har.
Det finns en anekdot där en zenmästare och hans elev sitter och mediterar. Eleven observerar mästaren och gör likadant. Efter en stunds stillasittande tittar han frågande på mästaren, som då säger: This is it! Det blir inget mer. Det här är allt!
Är denhär stunden ditt livs största ögonblick? Det borde den vara, för den är ditt enda.
This is it! I varje stund, var förvissad om att Det är Det Här som är Grejen, ditt livs ögonblick. Troligtvis får du några till, men de är ännu inte födda, ännu inte här.
Varm hälsning,
S
söndag 15 augusti 2010
Enkelt
Goddag,
Det var länge sen jag skrev senast. Sommaren har varit varm och ganska upptagen för min del. Men jag har njutit av den, av att vara mitt uppe i det jag gör (eller inte gör).
Om anden kan man bara prata för sin egen del, känns det som. För min del har den alltmer landat, slagit rot i mig som människa, precis som det ska vara. Enheten har inte fösvunnit någonstans, den tar bara form alltmer i det fysiska. För min del.
Återigen känns allting så enkelt, och det är onödigt att prata om det som något åtskilt. Det var aldrig det. Det kan hända att denhär bloggen slutar på grund av att anden är onödig att prata om. Den bara är. Fast ingen riktigt pratar om den runt omkring en. Men det gör inget. Den visar sig. Ju.
I enheten är livet enkelt, och många verkar leva mitt i den enkla enheten utan att nämna ordet ande eller andlighet. Men det är så det är, enkelt. Det är vilka vi är, hurudana vi är. Det är livet. Och kanske behöver det inte skrivas om i en blogg. Men för egen del så har jag tyckt om att reflektera.
Consciousness is behind everything. Jag skriver för att det ska bli klarare främst för mig själv. Om någon närmar sig mig med avsikten att omvända och övertyga, då springer jag. För det är avsikten som är grejen, som man känner av. Speciellt barn är experter på det :) Det som görs och sägs speglar alltid avsikten.
Vilken avsikt har vi med livet?
Se på den, är den genuin? Sen låt den ta form i ord och handling. Varandet är viktigast, görandet speglar varandet. Eller som Shakespeare sa: Att vara eller inte vara, det är frågan.
Ha det gott!
Det var länge sen jag skrev senast. Sommaren har varit varm och ganska upptagen för min del. Men jag har njutit av den, av att vara mitt uppe i det jag gör (eller inte gör).
Om anden kan man bara prata för sin egen del, känns det som. För min del har den alltmer landat, slagit rot i mig som människa, precis som det ska vara. Enheten har inte fösvunnit någonstans, den tar bara form alltmer i det fysiska. För min del.
Återigen känns allting så enkelt, och det är onödigt att prata om det som något åtskilt. Det var aldrig det. Det kan hända att denhär bloggen slutar på grund av att anden är onödig att prata om. Den bara är. Fast ingen riktigt pratar om den runt omkring en. Men det gör inget. Den visar sig. Ju.
I enheten är livet enkelt, och många verkar leva mitt i den enkla enheten utan att nämna ordet ande eller andlighet. Men det är så det är, enkelt. Det är vilka vi är, hurudana vi är. Det är livet. Och kanske behöver det inte skrivas om i en blogg. Men för egen del så har jag tyckt om att reflektera.
Consciousness is behind everything. Jag skriver för att det ska bli klarare främst för mig själv. Om någon närmar sig mig med avsikten att omvända och övertyga, då springer jag. För det är avsikten som är grejen, som man känner av. Speciellt barn är experter på det :) Det som görs och sägs speglar alltid avsikten.
Vilken avsikt har vi med livet?
Se på den, är den genuin? Sen låt den ta form i ord och handling. Varandet är viktigast, görandet speglar varandet. Eller som Shakespeare sa: Att vara eller inte vara, det är frågan.
Ha det gott!
lördag 19 juni 2010
Intressant nog..
Intressant nog så skriver Karen Bishop inte längre sina regelbundet återkommande meddelanden, Energy Alerts. Jag prenumererade på dem, men plötsligt avslutade hon bara. Det verkar som hon inser att något förändrats nu, att det nu är dags att sluta rapportera. Jag var inte överraskad, det kom ganska lägligt. Tiden är nu inne för alla att kliva ur illusionerna, ur tiden, ur formen, men ändå vara i den. Spännande tider minsann.
Cyklerna avslutas här. Tiden upphör här. Om vi så vill. Naturligtvis kan vi återskapa världen som vi sett den de senaste 20 åren. Men nu, på något sätt, finns förutsättningar som aldrig förr. Världen blir allt mer transparent. För att vi ska kunna se sammanhangen, se anden som aldrig någonsin var på spel, VI som aldrig någonsin var på spel. När vi ser detta, skapar vi utifrån en annan punkt. A point of clarity.
Blessings!
Cyklerna avslutas här. Tiden upphör här. Om vi så vill. Naturligtvis kan vi återskapa världen som vi sett den de senaste 20 åren. Men nu, på något sätt, finns förutsättningar som aldrig förr. Världen blir allt mer transparent. För att vi ska kunna se sammanhangen, se anden som aldrig någonsin var på spel, VI som aldrig någonsin var på spel. När vi ser detta, skapar vi utifrån en annan punkt. A point of clarity.
Blessings!
Ljus
Godkväll!
Information. Vad är det? Det som finns precis bakom våra ord, vårt språk. Det som flödar ut på tavlan, i musiken, i kreativa äventyr av alla sorter. Information. I sättet jag kokar te. I sättet han ritar en gubbe. I valet av kläders färg och i trädets sätt att vaja i vinden. Det är den informationen jag vill åt, den som har samma källa, den som jag tillhör. För är inte min mänskliga gestalt bara ett sätt att uttrycka den?
Informationen lever, flödar över planeten, genom den, och oss, glimmar, lyser. Ibland släpps den inte fram och då bildas blockeringar. Packat ljus blir mörker. Ljus måste få färdas fritt.
Informationen är ljus. Min ljuskälla och din. Transparent är världen, för ljuset skiner igenom.
Livet är bra. Men det är inte allt. Ljuset är allt. Just nu har vi turen att ha båda. Men bara ett av dem varar. Bara ett av dem är verkligt verkligt.
Välsignelser!
Information. Vad är det? Det som finns precis bakom våra ord, vårt språk. Det som flödar ut på tavlan, i musiken, i kreativa äventyr av alla sorter. Information. I sättet jag kokar te. I sättet han ritar en gubbe. I valet av kläders färg och i trädets sätt att vaja i vinden. Det är den informationen jag vill åt, den som har samma källa, den som jag tillhör. För är inte min mänskliga gestalt bara ett sätt att uttrycka den?
Informationen lever, flödar över planeten, genom den, och oss, glimmar, lyser. Ibland släpps den inte fram och då bildas blockeringar. Packat ljus blir mörker. Ljus måste få färdas fritt.
Informationen är ljus. Min ljuskälla och din. Transparent är världen, för ljuset skiner igenom.
Livet är bra. Men det är inte allt. Ljuset är allt. Just nu har vi turen att ha båda. Men bara ett av dem varar. Bara ett av dem är verkligt verkligt.
Välsignelser!
onsdag 19 maj 2010
Enheten framträder
Hej och godkväll alla!
Känns som fingrarna över tangenterna skriver för något mycket intuitivt i mig just nu (även om det faktiskt ofta känns så).
Denhär tiden, den är mycket speciell. För mig känns det som en våg, en enorm våg som drar fram genom och över allt. Länge har jag hört den brusa, jag har påmints om att den är på väg och nu är jag mitt uppe i bruset och kan bara lita på att allt går bra. Ändå är det så svårt att sätta orden på det. Det handlar om att få syn på oss själva, på vem vi egentligen är.
Den verkligaste delen av mig är nämligen inte denhär kroppen och dethär livet och denhär personligheten, det har jag nog vetat länge utan att ha satt ord på det. Missförstå mig inte, här och nu ÄR viktigt, det är liksom vår punkt i universum och evigheten. Men den verkliga delen av mig är inte begränsat till kropp, liv, tid eller plats. Jag tillhör något större, och det gör vi alla. Vi har tagit form. Vi har något att göra här, vi har lärdomar; och vi har något att dela med oss av, och många att lära av. Men vår ande är precis som andningen och luften är: fri.
Det är också i denna ande som jag finns när jag gör något kreativt, när jag skriver, när jag lyssnar på musik, målar. Då känner jag andens rörelser i mig, och det är vad många vetenskapsmän och stora artister också beskrivit: att de kommit på sina bästa uppfinningar, sina mest magiska målningar i ett tillstånd av.. ande, ett tillstånd där de haft tillgång till det stora hela som vi alla är del av. Inte konstigt egentligen att många genialiska saker kommer då; anden är ju faktiskt över all tid och all rymd och har tillgång till oändlig information och kreativitet. Att för ett ögonblick få tillgång till detta är att vara i samklang, att känna sin fulla potential. Detta är floden jag talar om.
Jag tror att vi människor nu börjar bli redo för att ta ett steg, i medvetandets evolution. Eller egentligen ett språng, ett kvantsprång, eftersom dethär steget inte skulle tas framåt eller i någon riktning utan in i en tidlös sfär som är vi själva. Det tycks vara dags för oss att inse att vi är ett och att världen är en illusion. Den är en tavla vi målat utan tillräckligt mycket tillbehör och penslar, och ser ut därefter. När vi får tillgång till oss själva på en kontinuerlig basis, när vi vet vilka vi är och att det inte finns någon kamp, att det inte finns någon separation då kommer själva vetskapen om detta att skapa en tavla olik något vi någonsin sett. Vi kommer att färglägga långt utöver duken. Kanske märker vi att tavlan inte var så liten som vi trott utan faktiskt sträcker sig varthelst vi tittar.
Oändligheten är ett faktum. Enheten är ett faktum. Den dualistiska världen håller på att upplösas, och det gör den i takt med att vi ser den på ett annat sätt. Inget vi ser är avskilt från oss. Istället så förändras det vi ser genom vår observation, vårt medvetande. Och ALLT är medvetande, eller ande.
Vill vi förändra, förändra medvetandet!
Hur då?
Genom det vi människor har som verktyg: intention, ord, tanke, handling. Genom att samlas i grupp och samtala.
Genom att bli medveten om att vi kanske har tankar vi inte visste att vi hade, genom att rannsaka oss själva på djupet, genom att se alla människor som delar av oss själva eftersom de är det. I verkligheten. De finns bara där genom dig.
Genom att samlas i kreativitet, genom kultur, musik och annat som enkelt skapar en vi-anda, en konstruktiv anda av enhet och gemenskap.
Det är dethär jag tror Eckhart Tolle pratar om när han betonar nuets vikt, det är dethär jag tror Maya-kalenderns ändpunkt betyder, att enheten framträder. Och den framträder för att vi börjar kunna se det. Vi har efterfrågat det, vi har nått en sån nivå av medvetenhet, vi är redo att anamma enheten. Tolle och många med honom anser att om vi inte vid denhär tidpunkten förmår ta till oss enheten/att leva i nuet utifrån ett större sammanhang så kommer vi som ras att gå under. Hm, som form då alltså.
För ur enhetsperspektiv så går vi inte under, vi kanske byter form, och tid. Men som människa och mänsklighet kan det mycket väl hända att vi behöver detta medvetandesprång för att kunna fortleva på denna jord.
Ha det gott alla!
Känns som fingrarna över tangenterna skriver för något mycket intuitivt i mig just nu (även om det faktiskt ofta känns så).
Denhär tiden, den är mycket speciell. För mig känns det som en våg, en enorm våg som drar fram genom och över allt. Länge har jag hört den brusa, jag har påmints om att den är på väg och nu är jag mitt uppe i bruset och kan bara lita på att allt går bra. Ändå är det så svårt att sätta orden på det. Det handlar om att få syn på oss själva, på vem vi egentligen är.
Den verkligaste delen av mig är nämligen inte denhär kroppen och dethär livet och denhär personligheten, det har jag nog vetat länge utan att ha satt ord på det. Missförstå mig inte, här och nu ÄR viktigt, det är liksom vår punkt i universum och evigheten. Men den verkliga delen av mig är inte begränsat till kropp, liv, tid eller plats. Jag tillhör något större, och det gör vi alla. Vi har tagit form. Vi har något att göra här, vi har lärdomar; och vi har något att dela med oss av, och många att lära av. Men vår ande är precis som andningen och luften är: fri.
Det är också i denna ande som jag finns när jag gör något kreativt, när jag skriver, när jag lyssnar på musik, målar. Då känner jag andens rörelser i mig, och det är vad många vetenskapsmän och stora artister också beskrivit: att de kommit på sina bästa uppfinningar, sina mest magiska målningar i ett tillstånd av.. ande, ett tillstånd där de haft tillgång till det stora hela som vi alla är del av. Inte konstigt egentligen att många genialiska saker kommer då; anden är ju faktiskt över all tid och all rymd och har tillgång till oändlig information och kreativitet. Att för ett ögonblick få tillgång till detta är att vara i samklang, att känna sin fulla potential. Detta är floden jag talar om.
Jag tror att vi människor nu börjar bli redo för att ta ett steg, i medvetandets evolution. Eller egentligen ett språng, ett kvantsprång, eftersom dethär steget inte skulle tas framåt eller i någon riktning utan in i en tidlös sfär som är vi själva. Det tycks vara dags för oss att inse att vi är ett och att världen är en illusion. Den är en tavla vi målat utan tillräckligt mycket tillbehör och penslar, och ser ut därefter. När vi får tillgång till oss själva på en kontinuerlig basis, när vi vet vilka vi är och att det inte finns någon kamp, att det inte finns någon separation då kommer själva vetskapen om detta att skapa en tavla olik något vi någonsin sett. Vi kommer att färglägga långt utöver duken. Kanske märker vi att tavlan inte var så liten som vi trott utan faktiskt sträcker sig varthelst vi tittar.
Oändligheten är ett faktum. Enheten är ett faktum. Den dualistiska världen håller på att upplösas, och det gör den i takt med att vi ser den på ett annat sätt. Inget vi ser är avskilt från oss. Istället så förändras det vi ser genom vår observation, vårt medvetande. Och ALLT är medvetande, eller ande.
Vill vi förändra, förändra medvetandet!
Hur då?
Genom det vi människor har som verktyg: intention, ord, tanke, handling. Genom att samlas i grupp och samtala.
Genom att bli medveten om att vi kanske har tankar vi inte visste att vi hade, genom att rannsaka oss själva på djupet, genom att se alla människor som delar av oss själva eftersom de är det. I verkligheten. De finns bara där genom dig.
Genom att samlas i kreativitet, genom kultur, musik och annat som enkelt skapar en vi-anda, en konstruktiv anda av enhet och gemenskap.
Det är dethär jag tror Eckhart Tolle pratar om när han betonar nuets vikt, det är dethär jag tror Maya-kalenderns ändpunkt betyder, att enheten framträder. Och den framträder för att vi börjar kunna se det. Vi har efterfrågat det, vi har nått en sån nivå av medvetenhet, vi är redo att anamma enheten. Tolle och många med honom anser att om vi inte vid denhär tidpunkten förmår ta till oss enheten/att leva i nuet utifrån ett större sammanhang så kommer vi som ras att gå under. Hm, som form då alltså.
För ur enhetsperspektiv så går vi inte under, vi kanske byter form, och tid. Men som människa och mänsklighet kan det mycket väl hända att vi behöver detta medvetandesprång för att kunna fortleva på denna jord.
Ha det gott alla!
fredag 30 april 2010
Vad har egentligen hänt 2010?
Godkväll,
Det är rätt länge sen jag skrev. Har hunnit bli sista april. Det slår mig att jag nu vet lite mer om 2010 än jag gjorde i januari när det precis inletts. Vad vet jag då?
För mig känns det som en räcka av utbrott från naturens sida, dvs jordbävningar, vulkanutbrott m.m. Det har varit en seg vinter som inte velat släppa greppet, det har blåst hårt om husknutarna. Jag har känt av alltihop, tex kan jag inte sova nåt vidare när det blåser. Jag tror det beror på att vinden är det som känns som det närmast mig (=min ande, kanske för att jag är luft-tecken eller nåt), och jag känner vinden liksom tränga genom mig med sin information och det kan bli rätt mycket på en gång när det blåser många sekundmeter och man ska försöka sova... Nåja, det låter lite dramatiskt, men ibland gör orden det mer märkvärdigt än vad det är. Angående jordbävningarna så har de känts som symptom på att energi rör på sig detta år. Det som händer händer inte bara i jorden, utan även i och kring oss, konstigt vore det väl annars. Fastän det är hemskt att bevittna förstörelse så har jag t ex när jag sett situationen i Haiti känt att där finns en stark, djup närvaro. Människorna visar på en sån ..ja, hittar inga ord men det är inte bara dendär blandningen av ödmjukhet och mod som man kan tänka kommer i en sån situation utan också en slags frid.. Jag vet inte, men något inom mig gissar att det är friden i att veta att det som sker inte är utanför gudsmedvetandet som vi alla är del av. Tillit var ordet. Kanske var det tillit jag såg hos dem, via tv-rutan. Hursomhelst så grät mitt hjärta när jag såg deras nöd, samtidigt som jag fick stor respekt och kände tacksamhet för deras tillit. Mitt hjärta öppnades med Haiti, fast jag hörde till dem som kom lindrigt undan.
Sådär har det fortsatt. Katastrof efter annan, och varje gång har det känts som om saker ruskats om, flygit omkring och dagar, veckor efteråt landat på lite nya ställen. Var vi befinner oss nu vet jag inte. Det enda jag har är min tillit till att "ruskaren" vet vad han/hon gör, så att säga :)
2010 känns som en portal. Till något annat, som vi ännu inte landat i, men som vi vet är vid dörren. Om man inte är så nöjd med världen som den ser ut - och sett ut - så är dethär good news. Är man väldigt rädd för förändringar så är det kanske lite skakigt.
Jag är väldigt förväntansfull, och då menar jag inte att jag väntar mig änglar landa eller nåt, utan förväntansfull eftersom jag börjar märka vissa signaler som är glädjande. Till dessa hör det faktum att hjärtat nu verkar vara den enda sanna vägledaren. Låter som en kliché, men bokstavligen så är det nu bara hjärtenergin som vet någonting. Åtminstone i mitt liv. Däri finns tilliten och det slår mig hur enkelt allt blir i denna energi. Det som tidigare varit svårt, oroande och fått mig att grubbla är nu hur lätt som helst. Och jag ägnar det inte en tanke. Kanske är det därför. Tankarna har en förmåga att röra till det för hjärtenergins framfart :)
En annan sak som känns jättebra är att jag känner mig så närvarande, här och nu, jordad eller vad man vill säga. Nästan som om jag inte varit här riktigt förrän nu. Det är oerhört skönt, och jag har inte känt det sedan jag var gravid (då jag stod stadigt på marken tung som jag var :) Att vara med båda fötterna på jorden har sina fördelar. Då är man där man ska vara, så att säga.
Utöver detta så blir enheten, oneness, unity consciousness alltmer uppenbar, på många olika sätt. Jag är närvaro, du är närvaro, jag är vittne och aktör, precis som du är vittne och aktör. Det vi gör, eller inte gör formar oss, formar vår upplevelse av oss själva och hur vi ser på världen. Det vi gör mot andra, det gör vi i sanning mot oss själva. Och det vi gör mot oss själva, det gör vi mot andra. Så var snäll och respektera ditt själv!
Okej, det blir ett babbligt inlägg dethär, men så får det bli denna gång.
Jag fortsätter möta vardagen, helgen, stunden och önskar att jag på olika sätt kan vara med och bilda mig och oss en uppfattning om världen som ETT. För den är stödd på ett enhetsmedvetande som vi alla är del av, och som nu gör sig påmint. För att vi ska klara av att befinna oss i framtiden, också.
Love XOXOX
Det är rätt länge sen jag skrev. Har hunnit bli sista april. Det slår mig att jag nu vet lite mer om 2010 än jag gjorde i januari när det precis inletts. Vad vet jag då?
För mig känns det som en räcka av utbrott från naturens sida, dvs jordbävningar, vulkanutbrott m.m. Det har varit en seg vinter som inte velat släppa greppet, det har blåst hårt om husknutarna. Jag har känt av alltihop, tex kan jag inte sova nåt vidare när det blåser. Jag tror det beror på att vinden är det som känns som det närmast mig (=min ande, kanske för att jag är luft-tecken eller nåt), och jag känner vinden liksom tränga genom mig med sin information och det kan bli rätt mycket på en gång när det blåser många sekundmeter och man ska försöka sova... Nåja, det låter lite dramatiskt, men ibland gör orden det mer märkvärdigt än vad det är. Angående jordbävningarna så har de känts som symptom på att energi rör på sig detta år. Det som händer händer inte bara i jorden, utan även i och kring oss, konstigt vore det väl annars. Fastän det är hemskt att bevittna förstörelse så har jag t ex när jag sett situationen i Haiti känt att där finns en stark, djup närvaro. Människorna visar på en sån ..ja, hittar inga ord men det är inte bara dendär blandningen av ödmjukhet och mod som man kan tänka kommer i en sån situation utan också en slags frid.. Jag vet inte, men något inom mig gissar att det är friden i att veta att det som sker inte är utanför gudsmedvetandet som vi alla är del av. Tillit var ordet. Kanske var det tillit jag såg hos dem, via tv-rutan. Hursomhelst så grät mitt hjärta när jag såg deras nöd, samtidigt som jag fick stor respekt och kände tacksamhet för deras tillit. Mitt hjärta öppnades med Haiti, fast jag hörde till dem som kom lindrigt undan.
Sådär har det fortsatt. Katastrof efter annan, och varje gång har det känts som om saker ruskats om, flygit omkring och dagar, veckor efteråt landat på lite nya ställen. Var vi befinner oss nu vet jag inte. Det enda jag har är min tillit till att "ruskaren" vet vad han/hon gör, så att säga :)
2010 känns som en portal. Till något annat, som vi ännu inte landat i, men som vi vet är vid dörren. Om man inte är så nöjd med världen som den ser ut - och sett ut - så är dethär good news. Är man väldigt rädd för förändringar så är det kanske lite skakigt.
Jag är väldigt förväntansfull, och då menar jag inte att jag väntar mig änglar landa eller nåt, utan förväntansfull eftersom jag börjar märka vissa signaler som är glädjande. Till dessa hör det faktum att hjärtat nu verkar vara den enda sanna vägledaren. Låter som en kliché, men bokstavligen så är det nu bara hjärtenergin som vet någonting. Åtminstone i mitt liv. Däri finns tilliten och det slår mig hur enkelt allt blir i denna energi. Det som tidigare varit svårt, oroande och fått mig att grubbla är nu hur lätt som helst. Och jag ägnar det inte en tanke. Kanske är det därför. Tankarna har en förmåga att röra till det för hjärtenergins framfart :)
En annan sak som känns jättebra är att jag känner mig så närvarande, här och nu, jordad eller vad man vill säga. Nästan som om jag inte varit här riktigt förrän nu. Det är oerhört skönt, och jag har inte känt det sedan jag var gravid (då jag stod stadigt på marken tung som jag var :) Att vara med båda fötterna på jorden har sina fördelar. Då är man där man ska vara, så att säga.
Utöver detta så blir enheten, oneness, unity consciousness alltmer uppenbar, på många olika sätt. Jag är närvaro, du är närvaro, jag är vittne och aktör, precis som du är vittne och aktör. Det vi gör, eller inte gör formar oss, formar vår upplevelse av oss själva och hur vi ser på världen. Det vi gör mot andra, det gör vi i sanning mot oss själva. Och det vi gör mot oss själva, det gör vi mot andra. Så var snäll och respektera ditt själv!
Okej, det blir ett babbligt inlägg dethär, men så får det bli denna gång.
Jag fortsätter möta vardagen, helgen, stunden och önskar att jag på olika sätt kan vara med och bilda mig och oss en uppfattning om världen som ETT. För den är stödd på ett enhetsmedvetande som vi alla är del av, och som nu gör sig påmint. För att vi ska klara av att befinna oss i framtiden, också.
Love XOXOX
söndag 21 mars 2010
Mars
Goddag!
Ibland när jag läser bakåt vad jag skrivit så tänker jag att jag kan inte vara riktigt klok. Tidvis är man så inne i sitt eget att man inte minns nåt av det man tänkte och visste igår. Det egna livet är en sån spegel av det stora hela, och tvärtom. Som en gigantisk spegelsal. Tur är väl det. För alltid är det något man behöver se hos sig själv, som man ännu inte ser. Jag har sett en del nya saker hos mig själv på sistone, sådana man varit ganska blind för och kanske inte velat se. Men jag är tacksam för insikten, och vet att den leder framåt på ett nytt, bättre sätt. Och javisst, enheten är fortfarande en realitet för mig. Jag ser bara över min bas, min plats och sättet jag är del av.
Nu går det annars att kommentera utan att registrera sig. Det var bara en inställning som skulle ändras på.
Ha det gott!
Ibland när jag läser bakåt vad jag skrivit så tänker jag att jag kan inte vara riktigt klok. Tidvis är man så inne i sitt eget att man inte minns nåt av det man tänkte och visste igår. Det egna livet är en sån spegel av det stora hela, och tvärtom. Som en gigantisk spegelsal. Tur är väl det. För alltid är det något man behöver se hos sig själv, som man ännu inte ser. Jag har sett en del nya saker hos mig själv på sistone, sådana man varit ganska blind för och kanske inte velat se. Men jag är tacksam för insikten, och vet att den leder framåt på ett nytt, bättre sätt. Och javisst, enheten är fortfarande en realitet för mig. Jag ser bara över min bas, min plats och sättet jag är del av.
Nu går det annars att kommentera utan att registrera sig. Det var bara en inställning som skulle ändras på.
Ha det gott!
lördag 6 mars 2010
Kvällens tankar
Denna kväll, denna dag. Snön har överraskat med sin riklighet. Jag funderar lite stilla om varje snöflinga, med sina alldeles egna iskristaller, med sin alldeles egna energi, budskap och frekvens kommunicerar med oss samtidigt som vi skottar, kämpar och kanske svär, eller kanske bara tar en stilla promenad bland snömassorna.
Jag undrar om den värld jag ser nu inte är ovanligt mycket fasad, en verklighet som skiftar framför våra ögon till en lite mer överensstämmande, lite mer in-tuned bild av ja... nuet.
2010 har bjudit på några jordbävningar och skakat om allas våra hjärtan, mer eller mindre. Kanske öppnades några lite mer.
2010 är lite berg- och dalbana, men om man bara har tillit till skeendena så är det en väldigt meningsfull, vacker tid som gör plats för nästa steg, nästa.. och nästa. Priviligerade är vi som får leva nu.
Jag undrar om den värld jag ser nu inte är ovanligt mycket fasad, en verklighet som skiftar framför våra ögon till en lite mer överensstämmande, lite mer in-tuned bild av ja... nuet.
2010 har bjudit på några jordbävningar och skakat om allas våra hjärtan, mer eller mindre. Kanske öppnades några lite mer.
2010 är lite berg- och dalbana, men om man bara har tillit till skeendena så är det en väldigt meningsfull, vacker tid som gör plats för nästa steg, nästa.. och nästa. Priviligerade är vi som får leva nu.
Läsare?
Hej!
Vore kul att veta om det finns läsare här.. så om möjligt: lämna gärna ett avtryck så vet jag :)
Ha det gott!
Vore kul att veta om det finns läsare här.. så om möjligt: lämna gärna ett avtryck så vet jag :)
Ha det gott!
torsdag 11 februari 2010
Natten en del av dagen
***
Natten är en del av dagen,
ondskan en del av godheten.
Så länge vi förnekar den ena,
ser vi inte hela sanningen.
Så länge vi bekämpar den ena,
kan helheten inte framträda,
och de båda sidorna blir inte ett.
Men stig in i natten, vila i ondskan,
och du kommer att se dem upplösas,
i anden - där ingen dualitet kan existera.
***
Natten är en del av dagen,
ondskan en del av godheten.
Så länge vi förnekar den ena,
ser vi inte hela sanningen.
Så länge vi bekämpar den ena,
kan helheten inte framträda,
och de båda sidorna blir inte ett.
Men stig in i natten, vila i ondskan,
och du kommer att se dem upplösas,
i anden - där ingen dualitet kan existera.
***
Tillägg
Goddag,
Jag vill tillägga angående föregående inlägg, att det inte är framtiden vi ska rikta in oss på och förvänta oss mirakel av, utan nuet - det enda som finns. Det är här som saker faktiskt kan förändras och som vi kan påverka. December 2012 har lite felaktigt blivit ett tidpunkt som det sätts enormt med förväntningar på, fast det också bara är en markör, en energimarkör, (då Maya-kalendern tar slut). Det som sker, det sker genom oss. Skiftet är här redan nu, och vi kan ta emot det om vi vill.
Ha en bra dag!
Jag vill tillägga angående föregående inlägg, att det inte är framtiden vi ska rikta in oss på och förvänta oss mirakel av, utan nuet - det enda som finns. Det är här som saker faktiskt kan förändras och som vi kan påverka. December 2012 har lite felaktigt blivit ett tidpunkt som det sätts enormt med förväntningar på, fast det också bara är en markör, en energimarkör, (då Maya-kalendern tar slut). Det som sker, det sker genom oss. Skiftet är här redan nu, och vi kan ta emot det om vi vill.
Ha en bra dag!
fredag 5 februari 2010
Maya-kalendern
Hej vänner,
Det var ett tag sen jag skrev. Har läst en del av en intressant författare, Carl Calleman, som forskar i Maya-kalendern. Jag gillar att han är så konkret och har vetenskaplig utgångspunkt med det han gör. Han har förståelsen för hur man tolkar Maya-kalendern eller Mayakulturens kalendersystem.
Men det som gör mest intryck är att det han talar om är så överensstämmande med det som jag känner just nu, att vi är mitt uppe i - och står inför - ett skifte av mått vi inte ens kan förstå. Jag ryser när jag läser hans texter, för att det bekräftar återigen min känsla. Att det börjar vara dags. Att tiden är inne. Äntligen.
Här en länk till en artikel skriven ganska nyligen om perioden vi lever i just nu:
http://www.calleman.com/content/articles/nov8_sixth_night.htm
Det var ett tag sen jag skrev. Har läst en del av en intressant författare, Carl Calleman, som forskar i Maya-kalendern. Jag gillar att han är så konkret och har vetenskaplig utgångspunkt med det han gör. Han har förståelsen för hur man tolkar Maya-kalendern eller Mayakulturens kalendersystem.
Men det som gör mest intryck är att det han talar om är så överensstämmande med det som jag känner just nu, att vi är mitt uppe i - och står inför - ett skifte av mått vi inte ens kan förstå. Jag ryser när jag läser hans texter, för att det bekräftar återigen min känsla. Att det börjar vara dags. Att tiden är inne. Äntligen.
Här en länk till en artikel skriven ganska nyligen om perioden vi lever i just nu:
http://www.calleman.com/content/articles/nov8_sixth_night.htm
torsdag 14 januari 2010
Det kan bara bli bättre
Det var aldrig riktigt tillräckligt för mig att lära mig meditera, att lära mig observera tankarna, och att koncentrera mig på andningen. Förrän jag fick veta varför: att när jag ser tankarna för vad de är - bara tankar - så skiner medvetandet genom som solen genom ett moln och löser upp alla oklarheter som finns i vägen. Och att när jag andas så kan jag andas in rent medvetande, placera det i min kropp och samtidigt bli varse att jag, ja till och med min kropp redan är rent medvetande. Disciplin är inte min starka sida. Det var först när jag började uppleva transparensen som jag visste dehär sakerna, och då som jag fick den verkliga motivationen att meditera, stilla mig, andas osv.
Så är det kanske för alla. Vi behöver få veta, få känna att något fungerar förrän vi verkligen satsar. Världens transparens är en realitet för mig, det som Eckhart Tolle skriver i sin bok The power of Now är en realitet för mig. (Det lustiga är att jag stötte på hans bok först nu, efter att jag själv upplevt det han skriver om. Märkligt också att hans tankar är så oerhört lika de jag själv har och haft).
Världen betraktar mig lika mycket som jag betraktar den, och alltihop är jag (det större jaget som är ett medvetande). Dethär är inte min tro, utan min erfarenhet. Och jag har all orsak att tro att dehär erfarenheterna bara kommer att förstärkas och bli fler med tiden (och att mitt behov att prata om dem bara blir större). Ett skifte sker, as we speak.
Det är i kroppen, genom kroppen som allt dethär blir konkret. Ja, det är ett medvetandeskifte på gång, men det är inget som stannar vid bara medvetandet utan något som transformerar allt. Medvetandet styr det fysiska, styr hur vi lever våra liv, på vilka premisser, på vilken grund. Allt håller på att förändras just nu. Inte någonstans utanför oss eller omkring oss, utan i oss, genom oss och för att vi som art vill förändras, eller kanske måste.
Jag har väntat på dethär, länge. Äntligen släpps illusionerna en i taget, äntligen tvingas vi söka nya sätt, nya lösningar. Allt är som det ska, allting sker i den takt det ska. Och i varje nytt nu kan jag eller du välja att se världen från ett lite djupare perspektiv, med omtanke för allt levande som vi faktiskt delar energifält med. Det kan bara bli bättre.
Så är det kanske för alla. Vi behöver få veta, få känna att något fungerar förrän vi verkligen satsar. Världens transparens är en realitet för mig, det som Eckhart Tolle skriver i sin bok The power of Now är en realitet för mig. (Det lustiga är att jag stötte på hans bok först nu, efter att jag själv upplevt det han skriver om. Märkligt också att hans tankar är så oerhört lika de jag själv har och haft).
Världen betraktar mig lika mycket som jag betraktar den, och alltihop är jag (det större jaget som är ett medvetande). Dethär är inte min tro, utan min erfarenhet. Och jag har all orsak att tro att dehär erfarenheterna bara kommer att förstärkas och bli fler med tiden (och att mitt behov att prata om dem bara blir större). Ett skifte sker, as we speak.
Det är i kroppen, genom kroppen som allt dethär blir konkret. Ja, det är ett medvetandeskifte på gång, men det är inget som stannar vid bara medvetandet utan något som transformerar allt. Medvetandet styr det fysiska, styr hur vi lever våra liv, på vilka premisser, på vilken grund. Allt håller på att förändras just nu. Inte någonstans utanför oss eller omkring oss, utan i oss, genom oss och för att vi som art vill förändras, eller kanske måste.
Jag har väntat på dethär, länge. Äntligen släpps illusionerna en i taget, äntligen tvingas vi söka nya sätt, nya lösningar. Allt är som det ska, allting sker i den takt det ska. Och i varje nytt nu kan jag eller du välja att se världen från ett lite djupare perspektiv, med omtanke för allt levande som vi faktiskt delar energifält med. Det kan bara bli bättre.
torsdag 7 januari 2010
Precis vem som helst
När jag kommer ihåg vem jag är,
vet jag att precis vem som helst,
som jag möter
kunde vara jag,
kunde vara min situation, mitt liv,
precis vem som helst
kunde vara jag.
vet jag att precis vem som helst,
som jag möter
kunde vara jag,
kunde vara min situation, mitt liv,
precis vem som helst
kunde vara jag.
Håller andan
Sträng vinterkyla, blårosa toner på himlen, världen känns märklig idag. Som om den håller andan, eller så är det vi som gör det :)
2010 känns fortfarande konstigt tyst för mig. Kanske är det en början på något så nytt så vi inte ens kan tänka oss det. Världen känns lite trött och sliten, men i våra hjärtan är vi hur levande som helst. Vi kanske ska skapa en helt ny värld nu, utifrån det som hjärtat pratar om. Eckhart Tolle pratar om att vi är fångar i tiden, och att det är när vi är i nuet som vi kommit hem, som vi egentligen vet något om vem vi är och varför vi är här. Mayafolkets kalender slutar 2012, som många säkert hört om och det ältas väldigt mycket om vad som ska ske då. Kanske är det någon slags ändpunkt, då vi borde insett att den tid vi har är endast en punkt, och det är nuet. Då kanske vi inte behöver den tidsuppfattning vi hittills haft. Det torde också betyda att vi då insett vår egen natur, och att vi själva är eviga, att vi är en till antalet och att vår sammanlagda medvetenhet kan göra skillnad, på en sekund.
Kanske.
2010 känns fortfarande konstigt tyst för mig. Kanske är det en början på något så nytt så vi inte ens kan tänka oss det. Världen känns lite trött och sliten, men i våra hjärtan är vi hur levande som helst. Vi kanske ska skapa en helt ny värld nu, utifrån det som hjärtat pratar om. Eckhart Tolle pratar om att vi är fångar i tiden, och att det är när vi är i nuet som vi kommit hem, som vi egentligen vet något om vem vi är och varför vi är här. Mayafolkets kalender slutar 2012, som många säkert hört om och det ältas väldigt mycket om vad som ska ske då. Kanske är det någon slags ändpunkt, då vi borde insett att den tid vi har är endast en punkt, och det är nuet. Då kanske vi inte behöver den tidsuppfattning vi hittills haft. Det torde också betyda att vi då insett vår egen natur, och att vi själva är eviga, att vi är en till antalet och att vår sammanlagda medvetenhet kan göra skillnad, på en sekund.
Kanske.
tisdag 5 januari 2010
Här en video som beskriver rätt långt min upplevelse. Involverar det märkliga fenomen som många omkring världen nu upplever, att siffrorna 11:11 har en alldeles speciell betydelse.
Låt mig
Låt mig få existera ovan de högsta björkarnas topp
där luften är fylld av möjlighet
där en ny gren, ett nytt blad nästan redan finns
om än så bara i en aning
i en vindens viskning
i en nära framtid.
Låt mig få vara där skeendena redan anas,
där det nästan redan skett
för där är allting ännu öppet
trots att konsekvensernas stigar skymtar framför.
Låt mig få sväva i det som är mitt ursprung,
där tiden ännu inte tagit form
där visshet är allt som finns
för där är jag trygg trots världens ondska,
där möter jag mitt jag mitt jag mitt jag
där luften är fylld av möjlighet
där en ny gren, ett nytt blad nästan redan finns
om än så bara i en aning
i en vindens viskning
i en nära framtid.
Låt mig få vara där skeendena redan anas,
där det nästan redan skett
för där är allting ännu öppet
trots att konsekvensernas stigar skymtar framför.
Låt mig få sväva i det som är mitt ursprung,
där tiden ännu inte tagit form
där visshet är allt som finns
för där är jag trygg trots världens ondska,
där möter jag mitt jag mitt jag mitt jag
fredag 1 januari 2010
Vinter
Godkväll,
Det är ett nytt år, 2010. Ifjol på nyårsafton var jag väldigt exalterad över att det blev 2009, men nu känner jag ingenting. Tomt! Inga önskemål, inga känslor, ja ingen relation till 2010 helt enkelt. Det kan i och för sig vara ett bra tecken, eftersom jag strävar efter att leva i nuet och då visar det sig helt enkelt när det är dags. Ibland kan det smartaste vara att lita på livet, på processen och kanske röja undan lite så att energin kan röra på sig. Det borde man kanske gjort redan (röjt undan dvs kastat en massa grejer, städat i datorn, deletat nummer ur telefon etc), men det känns okej att göra det inpå nya året också.
Vintern är magisk. Kylan, snön, högtiderna, traditionerna. Känns som om 2010 kan komma med i princip vad som helst. Fantasin är vår gräns. Vill öppna mig för mina djupaste drömmar och vildaste visioner, och se vad som händer. Vill se om det faktiskt är jag som har ordet, som styr skeendena.
Många gånger på sistone har jag lyssnat på musik, och lagt märke till när instrumenten, musikerna, tonerna liksom blir till ett, musiken lyfter, och då öppnas något. En dörr till detdär stället bortom det fysiska. Då är ett flöde närvarande, som jag lärt mig känna igen. Det sker inte alltid, men då och då. Det sker inte bara i musik, utan också i andra kulturutövningar. Och då man bevittnar det så känns det som något i en lyfter. Det är enheten, anden, eller vad man vill kalla detdär enhetliga som är vårt riktiga väsen.
Jag inser att jag kommer att skriva om dethär samma nu många gånger, på olika sätt. Bara som en förvarning hihi. Det verkar som det inte är så bara att kommentera heller, utan man måste ha registrerat sig nånstans. Jag förstår om man inte orkar med hela den proceduren, det skulle inte jag heller orka. Men kul om ni orkar läsa i a f :)
Godnatt!
Det är ett nytt år, 2010. Ifjol på nyårsafton var jag väldigt exalterad över att det blev 2009, men nu känner jag ingenting. Tomt! Inga önskemål, inga känslor, ja ingen relation till 2010 helt enkelt. Det kan i och för sig vara ett bra tecken, eftersom jag strävar efter att leva i nuet och då visar det sig helt enkelt när det är dags. Ibland kan det smartaste vara att lita på livet, på processen och kanske röja undan lite så att energin kan röra på sig. Det borde man kanske gjort redan (röjt undan dvs kastat en massa grejer, städat i datorn, deletat nummer ur telefon etc), men det känns okej att göra det inpå nya året också.
Vintern är magisk. Kylan, snön, högtiderna, traditionerna. Känns som om 2010 kan komma med i princip vad som helst. Fantasin är vår gräns. Vill öppna mig för mina djupaste drömmar och vildaste visioner, och se vad som händer. Vill se om det faktiskt är jag som har ordet, som styr skeendena.
Många gånger på sistone har jag lyssnat på musik, och lagt märke till när instrumenten, musikerna, tonerna liksom blir till ett, musiken lyfter, och då öppnas något. En dörr till detdär stället bortom det fysiska. Då är ett flöde närvarande, som jag lärt mig känna igen. Det sker inte alltid, men då och då. Det sker inte bara i musik, utan också i andra kulturutövningar. Och då man bevittnar det så känns det som något i en lyfter. Det är enheten, anden, eller vad man vill kalla detdär enhetliga som är vårt riktiga väsen.
Jag inser att jag kommer att skriva om dethär samma nu många gånger, på olika sätt. Bara som en förvarning hihi. Det verkar som det inte är så bara att kommentera heller, utan man måste ha registrerat sig nånstans. Jag förstår om man inte orkar med hela den proceduren, det skulle inte jag heller orka. Men kul om ni orkar läsa i a f :)
Godnatt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)