Enheten framträder

Hej och godkväll alla!

Känns som fingrarna över tangenterna skriver för något mycket intuitivt i mig just nu (även om det faktiskt ofta känns så).

Denhär tiden, den är mycket speciell. För mig känns det som en våg, en enorm våg som drar fram genom och över allt. Länge har jag hört den brusa, jag har påmints om att den är på väg och nu är jag mitt uppe i bruset och kan bara lita på att allt går bra. Ändå är det så svårt att sätta orden på det. Det handlar om att få syn på oss själva, på vem vi egentligen är.

Den verkligaste delen av mig är nämligen inte denhär kroppen och dethär livet och denhär personligheten, det har jag nog vetat länge utan att ha satt ord på det. Missförstå mig inte, här och nu ÄR viktigt, det är liksom vår punkt i universum och evigheten. Men den verkliga delen av mig är inte begränsat till kropp, liv, tid eller plats. Jag tillhör något större, och det gör vi alla. Vi har tagit form. Vi har något att göra här, vi har lärdomar; och vi har något att dela med oss av, och många att lära av. Men vår ande är precis som andningen och luften är: fri.

Det är också i denna ande som jag finns när jag gör något kreativt, när jag skriver, när jag lyssnar på musik, målar. Då känner jag andens rörelser i mig, och det är vad många vetenskapsmän och stora artister också beskrivit: att de kommit på sina bästa uppfinningar, sina mest magiska målningar i ett tillstånd av.. ande, ett tillstånd där de haft tillgång till det stora hela som vi alla är del av. Inte konstigt egentligen att många genialiska saker kommer då; anden är ju faktiskt över all tid och all rymd och har tillgång till oändlig information och kreativitet. Att för ett ögonblick få tillgång till detta är att vara i samklang, att känna sin fulla potential. Detta är floden jag talar om.

Jag tror att vi människor nu börjar bli redo för att ta ett steg, i medvetandets evolution. Eller egentligen ett språng, ett kvantsprång, eftersom dethär steget inte skulle tas framåt eller i någon riktning utan in i en tidlös sfär som är vi själva. Det tycks vara dags för oss att inse att vi är ett och att världen är en illusion. Den är en tavla vi målat utan tillräckligt mycket tillbehör och penslar, och ser ut därefter. När vi får tillgång till oss själva på en kontinuerlig basis, när vi vet vilka vi är och att det inte finns någon kamp, att det inte finns någon separation då kommer själva vetskapen om detta att skapa en tavla olik något vi någonsin sett. Vi kommer att färglägga långt utöver duken. Kanske märker vi att tavlan inte var så liten som vi trott utan faktiskt sträcker sig varthelst vi tittar.
Oändligheten är ett faktum. Enheten är ett faktum. Den dualistiska världen håller på att upplösas, och det gör den i takt med att vi ser den på ett annat sätt. Inget vi ser är avskilt från oss. Istället så förändras det vi ser genom vår observation, vårt medvetande. Och ALLT är medvetande, eller ande.

Vill vi förändra, förändra medvetandet!
Hur då?
Genom det vi människor har som verktyg: intention, ord, tanke, handling. Genom att samlas i grupp och samtala.
Genom att bli medveten om att vi kanske har tankar vi inte visste att vi hade, genom att rannsaka oss själva på djupet, genom att se alla människor som delar av oss själva eftersom de är det. I verkligheten. De finns bara där genom dig.
Genom att samlas i kreativitet, genom kultur, musik och annat som enkelt skapar en vi-anda, en konstruktiv anda av enhet och gemenskap.

Det är dethär jag tror Eckhart Tolle pratar om när han betonar nuets vikt, det är dethär jag tror Maya-kalenderns ändpunkt betyder, att enheten framträder. Och den framträder för att vi börjar kunna se det. Vi har efterfrågat det, vi har nått en sån nivå av medvetenhet, vi är redo att anamma enheten. Tolle och många med honom anser att om vi inte vid denhär tidpunkten förmår ta till oss enheten/att leva i nuet utifrån ett större sammanhang så kommer vi som ras att gå under. Hm, som form då alltså.
För ur enhetsperspektiv så går vi inte under, vi kanske byter form, och tid. Men som människa och mänsklighet kan det mycket väl hända att vi behöver detta medvetandesprång för att kunna fortleva på denna jord.

Ha det gott alla!

Vad har egentligen hänt 2010?

Godkväll,

Det är rätt länge sen jag skrev. Har hunnit bli sista april. Det slår mig att jag nu vet lite mer om 2010 än jag gjorde i januari när det precis inletts. Vad vet jag då?

För mig känns det som en räcka av utbrott från naturens sida, dvs jordbävningar, vulkanutbrott m.m. Det har varit en seg vinter som inte velat släppa greppet, det har blåst hårt om husknutarna. Jag har känt av alltihop, tex kan jag inte sova nåt vidare när det blåser. Jag tror det beror på att vinden är det som känns som det närmast mig (=min ande, kanske för att jag är luft-tecken eller nåt), och jag känner vinden liksom tränga genom mig med sin information och det kan bli rätt mycket på en gång när det blåser många sekundmeter och man ska försöka sova... Nåja, det låter lite dramatiskt, men ibland gör orden det mer märkvärdigt än vad det är. Angående jordbävningarna så har de känts som symptom på att energi rör på sig detta år. Det som händer händer inte bara i jorden, utan även i och kring oss, konstigt vore det väl annars. Fastän det är hemskt att bevittna förstörelse så har jag t ex när jag sett situationen i Haiti känt att där finns en stark, djup närvaro. Människorna visar på en sån ..ja, hittar inga ord men det är inte bara dendär blandningen av ödmjukhet och mod som man kan tänka kommer i en sån situation utan också en slags frid.. Jag vet inte, men något inom mig gissar att det är friden i att veta att det som sker inte är utanför gudsmedvetandet som vi alla är del av. Tillit var ordet. Kanske var det tillit jag såg hos dem, via tv-rutan. Hursomhelst så grät mitt hjärta när jag såg deras nöd, samtidigt som jag fick stor respekt och kände tacksamhet för deras tillit. Mitt hjärta öppnades med Haiti, fast jag hörde till dem som kom lindrigt undan.

Sådär har det fortsatt. Katastrof efter annan, och varje gång har det känts som om saker ruskats om, flygit omkring och dagar, veckor efteråt landat på lite nya ställen. Var vi befinner oss nu vet jag inte. Det enda jag har är min tillit till att "ruskaren" vet vad han/hon gör, så att säga :)

2010 känns som en portal. Till något annat, som vi ännu inte landat i, men som vi vet är vid dörren. Om man inte är så nöjd med världen som den ser ut - och sett ut - så är dethär good news. Är man väldigt rädd för förändringar så är det kanske lite skakigt.

Jag är väldigt förväntansfull, och då menar jag inte att jag väntar mig änglar landa eller nåt, utan förväntansfull eftersom jag börjar märka vissa signaler som är glädjande. Till dessa hör det faktum att hjärtat nu verkar vara den enda sanna vägledaren. Låter som en kliché, men bokstavligen så är det nu bara hjärtenergin som vet någonting. Åtminstone i mitt liv. Däri finns tilliten och det slår mig hur enkelt allt blir i denna energi. Det som tidigare varit svårt, oroande och fått mig att grubbla är nu hur lätt som helst. Och jag ägnar det inte en tanke. Kanske är det därför. Tankarna har en förmåga att röra till det för hjärtenergins framfart :)

En annan sak som känns jättebra är att jag känner mig så närvarande, här och nu, jordad eller vad man vill säga. Nästan som om jag inte varit här riktigt förrän nu. Det är oerhört skönt, och jag har inte känt det sedan jag var gravid (då jag stod stadigt på marken tung som jag var :) Att vara med båda fötterna på jorden har sina fördelar. Då är man där man ska vara, så att säga.
Utöver detta så blir enheten, oneness, unity consciousness alltmer uppenbar, på många olika sätt. Jag är närvaro, du är närvaro, jag är vittne och aktör, precis som du är vittne och aktör. Det vi gör, eller inte gör formar oss, formar vår upplevelse av oss själva och hur vi ser på världen. Det vi gör mot andra, det gör vi i sanning mot oss själva. Och det vi gör mot oss själva, det gör vi mot andra. Så var snäll och respektera ditt själv!

Okej, det blir ett babbligt inlägg dethär, men så får det bli denna gång.
Jag fortsätter möta vardagen, helgen, stunden och önskar att jag på olika sätt kan vara med och bilda mig och oss en uppfattning om världen som ETT. För den är stödd på ett enhetsmedvetande som vi alla är del av, och som nu gör sig påmint. För att vi ska klara av att befinna oss i framtiden, också.
Love XOXOX

Mars

Goddag!

Ibland när jag läser bakåt vad jag skrivit så tänker jag att jag kan inte vara riktigt klok. Tidvis är man så inne i sitt eget att man inte minns nåt av det man tänkte och visste igår. Det egna livet är en sån spegel av det stora hela, och tvärtom. Som en gigantisk spegelsal. Tur är väl det. För alltid är det något man behöver se hos sig själv, som man ännu inte ser. Jag har sett en del nya saker hos mig själv på sistone, sådana man varit ganska blind för och kanske inte velat se. Men jag är tacksam för insikten, och vet att den leder framåt på ett nytt, bättre sätt. Och javisst, enheten är fortfarande en realitet för mig. Jag ser bara över min bas, min plats och sättet jag är del av.

Nu går det annars att kommentera utan att registrera sig. Det var bara en inställning som skulle ändras på.
Ha det gott!

Kvällens tankar

Denna kväll, denna dag. Snön har överraskat med sin riklighet. Jag funderar lite stilla om varje snöflinga, med sina alldeles egna iskristaller, med sin alldeles egna energi, budskap och frekvens kommunicerar med oss samtidigt som vi skottar, kämpar och kanske svär, eller kanske bara tar en stilla promenad bland snömassorna.

Jag undrar om den värld jag ser nu inte är ovanligt mycket fasad, en verklighet som skiftar framför våra ögon till en lite mer överensstämmande, lite mer in-tuned bild av ja... nuet.

2010 har bjudit på några jordbävningar och skakat om allas våra hjärtan, mer eller mindre. Kanske öppnades några lite mer.

2010 är lite berg- och dalbana, men om man bara har tillit till skeendena så är det en väldigt meningsfull, vacker tid som gör plats för nästa steg, nästa.. och nästa. Priviligerade är vi som får leva nu.

Läsare?

Hej!

Vore kul att veta om det finns läsare här.. så om möjligt: lämna gärna ett avtryck så vet jag :)
Ha det gott!

Natten en del av dagen

***
Natten är en del av dagen,
ondskan en del av godheten.
Så länge vi förnekar den ena,
ser vi inte hela sanningen.
Så länge vi bekämpar den ena,
kan helheten inte framträda,
och de båda sidorna blir inte ett.

Men stig in i natten, vila i ondskan,
och du kommer att se dem upplösas,
i anden - där ingen dualitet kan existera.

***

Tillägg

Goddag,

Jag vill tillägga angående föregående inlägg, att det inte är framtiden vi ska rikta in oss på och förvänta oss mirakel av, utan nuet - det enda som finns. Det är här som saker faktiskt kan förändras och som vi kan påverka. December 2012 har lite felaktigt blivit ett tidpunkt som det sätts enormt med förväntningar på, fast det också bara är en markör, en energimarkör, (då Maya-kalendern tar slut). Det som sker, det sker genom oss. Skiftet är här redan nu, och vi kan ta emot det om vi vill.

Ha en bra dag!