Hej!
September är här. Hösten, som jag brukar älska. Men inte i år av nån anledning. Det blev ett ganska tvärt kast, iskalla vindar kom och tog tag i en och jag frös ända inifrån.
Nåja, efter några uppvärmingsmetoder som bastu och oljemassage så är det under kontroll igen, och jag känner mig ganska human.
Dendär transparensen jag upplevde ett tag är inte lika tydlig nu, men istället har fokus vandrat till mig själv, min mittpunkt, mitt nu. Där möter jag allt, och ofta ganska jobbiga saker och känslor. Men möta måste jag, och vill. Annars proppar det igen mitt nu, och skymmer sikten så att jag inte ser något alls. Möta, möta, möta.
Det är olika saker som vill ha min uppmärksamhet i den stund som är nu. Utan att ens märka det väjer jag för dem. Min uppgift nu är att se dem för vad de är. Och samtidigt försöka njuta av det liv som är mitt, med allt vad det innebär av ilska, oro, tillit, glädje, nojor, problem och lösningar. Guldkorn som är så fina för att de är delar av just mitt liv, ingen annans. Alldeles typiska, lustiga, skitjobbiga saker som jag börjar vara rätt van vid nu. Rätt priviligerad är man ändå, som har allt detta :)
Godnatt!
