Café Consciousness

I knew this

2011-04-29T14:32:00.000-07:00

Godkväll,

Har velat skriva ett bra tag.. Och liksom summera intrycken av denna tid, denna punkt i historien och i universum. Vet inte om det finns något bra sätt att göra det, men kanske nåt sånthär..

How could you forget?
That with every breath i hold you
With every root, every breeze, every landscape
i embrace you..
Lean back
lean on me
as we take this journey.

You have only seen a tiny part
of the world
- the material.
That is less than the tip
of the iceberg..
But dont worry,
you'll know, you'll see
and you'll say
"I knew this".

-S

2011-04-03T12:57:00.000-07:00

Gregg Braden om elektromagnetiska fält och hur vi förändrar det.

Intensivt!

2011-03-18T05:20:00.000-07:00

Hejsan,

Det är intensiva tider. Mycket energi i rörelse och själv är jag tröttare än trött, flera dagar i rad. Det brukar vara så när mycket händer energimässigt. Det känns ändå bra att saker rör på sig för det är ju det som skiftet handlar om. Vi rör oss mot en annorlunda framtid, en framtid som överensstämmer mer med vilka vi människor egentligen är. Det är lätt att dras med i rädslan som nu är ganska allmän efter katastrofen i Japan, rädsla för vad mer som ska ske, för radioaktivitet, för hur vi ska hantera allt som vi nu ser hända. Att ta del av medierna i alltför stor grad nu kan få oss att glömma varför allt detta händer och vart vi är på väg. Själv begränsar jag dosen medieinformation just nu, för att inte tappa sikte.

Dethär är en tid då vi inser svagheterna hos många system vi byggt upp, och behovet av vår egen kraft blir uppenbar. Vår egen kraft ligger i vårt medvetande, eller ande om man vill, och det är den resursen som behöver upptäckas hos mänskligheten detta år. Ju mer saker rasar omkring oss desto mer behöver vi hitta stabilitet och kraft inom oss och inom det kraftfält som vi delar med varandra och med jorden.

Frid!
-S

Nionde vågen

2011-03-09T11:56:00.001-08:00

Godkväll,

Dethär är dagen då Mayakalenderns nionde och sista våg inleds, enligt Maya-forskaren Carl Calleman. Nionde vågen är den som lyfter eller förändrar vårt medvetande till unity consciousness eller enhetsmedvetande, och jag måste ju säga att det är precis det jag känner håller på och hända. Det har i själva verket hållit på ganska länge, men nu känns det faktiskt som om det blir mer konkret. Jag fick just intuitiva tankar till mig som sa att jag ÄR nionde vågen, att jag inte ska se den utifrån på något sätt utan förena mig med den, för dess energi finns redan i mig. Och säkert i många många andra också. Tiden är mogen för den, och alla är vi delaktiga.

Det är nu det är viktigt att se bortom enskilda tankar, känslor och yttre surr för att kunna se helheten, enheten ja verkligheten. Genom att vara i hjärtat är vi säkra, och på rätt ställe i dessa transformerande tider.

You are the wave! Dont pretend you're not!
Önskar er en glädjefylld inledning på nionde vågen! :)

-S

Mars

2011-03-02T04:46:00.000-08:00

Hejsan,

Vintern börja släppa sitt starka grepp om Norden och äntligen börjar vi känna av lite mildare väder. När det är väldigt kallt känns det - för mig - som om väldigt finstämd energi infinner sig på jorden, och på ett sätt har jag njutit av den. Fast jag frusit också. Nu verkar plusgraderna komma igen och jag blev sjuk. Känns som jag måste hinna ikapp mig själv lite, lokalisera mig själv s a s.

En bra länk just nu är denhär, som påminde mig om att allting bär sitt eget ljus som vi kan connecta med. Allt och alla är ljus, och det är inte bara det vi fysiskt rör utan det vi ser, med vår blick, det ljud vi hör och den luft vi andas. När vår energi, eller vårt ljus, möter dess ljus händer något fint. Vi inser att vi är ett och samma.

Ha en underbar mars månad!

Liten rapport

2011-02-09T04:14:00.001-08:00

Goddag,

Vissa saker är inte lätta att sätta ord på. Återigen känns det som nya vindar anlänt, drabbat oss, urholkat eller skakat om så att bara det väsentliga blir kvar. Allt annat tappar greppet och försvinner med en märklig lätthet, som om det inte hör hit längre och kanske aldrig gjort det. Dethär innebär naturligtvis omvälvningar för oss, för våra värderingar och våra liv. Men ser man lite längre så är det just dethär vi behöver vid denna tiden för att komma vidare. Vi är mitt uppe i ett skifte som framskrider enligt egen rytm, och om vi sällar oss till den rytmen också så går allting bra.

Anden, rymden, luften förändras där vi är, och då gör även vi det. Liksom andan och atmosfären i en familj eller på ett företag väldigt långt bestämmer människornas beteende på just den platsen. Den luft, anda eller vad vi ska kalla det, som nu väller över, i och på jorden för med sig otrolig potential. Rise to the occasion, brukar någon säga. Surfa på vågen! Den kommer nu, och vi ska bo i den. Resonerar den med ditt hjärta? Om inte, varför? Fråga dig de svåra frågorna, och våga ta emot de svidande svaren.

Många pratar om att tänka positivt osv. Javisst, men på en annan nivå så behöver vi inte tänka varken positivt eller negativt om något. På en annan nivå möter vi bara nuet som det är, som det presenterar sig för oss, och ser inget annat än perfektion. Nuet är specialdesignat för dig. Våga ta emot det som det är! Nuet är porten till den tidlösa sfären! Om man motsätter sig eller inte kan acceptera det som faktiskt sker i ens Nu, så missar man den.

Ha en fin dag!

Kommande film november '11

2011-01-25T00:37:00.001-08:00

Jag ser mycket framemot denhär filmen "Sacred journey of the Heart" som beräknas komma i november 2011 (11-11)

Se trailern här!

Transparent time

2011-01-24T05:18:00.001-08:00

There comes a holy

and transparent time

when every touch

of beauty

opens the heart

...to tears.

This is the time

the Beloved of heaven

is brought tenderly on earth.

This is the time

of the opening

of the Rose.

Rumi

Ser över

2011-01-22T17:30:00.000-08:00

Godkväll,

Vet inte varför, men det känns lite som om jorden håller andan. Pausar kanske, känner efter, ser vilken riktning vi färdas i. Det är magiska tider, varje dag laddad med energi och ljus. De som stannar upp kanske ser över sitt liv och sig själva för att vara helt säkra på att de är på den väg de vill vara. Det är bra, varje dag tillför mer ljus som kanske blottlägger mer. Mer som man vill förändra, göra sig av med eller låta vara som det är. Ett oerhört viktigt arbete är det att se över sitt själv, sin spelplan. Genom dig skiner ljuset!

Receive the moment

2011-01-17T09:43:00.000-08:00

Sometimes it feels like the deep breath i just took
was instantly swallowed by my mind..
------------------------------
Dear,
Receive this moment completely, everything in it,
including yourself.
Accept everything that flushes through your space,
it will soon have passed..
Every subtle worry, every physical sensation,
every nuance of fear, everything..
Just notice it all,
and it will pass straight away.

Embrace this moment, even love it
all that's in it, even you..
This is the secret to your peace, your happiness,
acceptance of what inhabits this very moment.

Tuff tant

2011-01-17T09:20:00.000-08:00

Denhär filmen var rolig att se; en äldre kvinna, regressionsterapeut och healer Dolores Cannon, som pratar om den tid vi lever nu. Vilken pondus hon har :)

Little Grandmother

2011-01-15T15:29:00.000-08:00

Godkväll,

Vill ikväll skriva lite om Kiesha Crowther "Little Grandmother". Hennes budskap har snabbt nått stora mängder människor, via youtube, facebook och i och med hennes resor runt om i världen. I vinter har en hätsk kampanj mot henne pågått. Det sägs att i princip allt hon säger är lögn och påhitt. Jag har alltid känt i mitt hjärta att hon är genuin och vet vad hon talar om, men många har blivit villrådiga. Kiesha själv har undvikit att uttala sig i rumban, men nyligen har hon berättat (på www.littlegrandmother.net) att hon kan bevisa att allt som sagts är lögn.
Hon är just nu en stor inspiration för mig, men samtidigt en vanlig människa, tjej som råkar tala ovanligt klart. Alla är vi pusselbitar i den stora helheten, så kom ihåg att lyssna inåt på samma gång som utåt.

Lyssna på Kiesha här!

På youtube finns många fler om man vill lyssna.

Godnatt!

Ljus flödar redan år 2011

2011-01-02T14:11:00.001-08:00

2011, 2011

Detta nya år känns så ljust, som om jag stigit in i ett ljushav. Året som gått har varit fullt av utbrott och dramatik, jorden har skälvt och människor har skakats om, Wikileaks har avslöjat sånt som varit dolt och religioner och andra alltför stela samhälleliga strukturer har fått sig en törn. Kanske är det därför ljuset nu plötsligt kan skina så starkt genom de sprickor som uppstått? Det som krackelerar och faller nu är sådant som inte längre kan fortleva och fortgå i de nya energierna som väller genom vårt medvetande och jordens. En ny värld får som bäst sitt genombrott.

Vad som kommer att hända kan väl ingen direkt förutspå, men det som jag vill betona här är att den världsbild som blir alltmer framträdande är den att vi är det medvetande som är förenat med allting. Som om vi vore ljud, utan gränser. Vi är ljudet, vi är luften emellan tingen, vi är förenade genom medvetandet som just nu skiftar. Vi kommer att se att det vi gör påverkar bara en enda sak, vårt gemensamma fält. Jorden är vårt fält, allting tillhör vårt fält, och när vi inser detta så förändras vårt beteende.

Genom hjärtat har vi direktkontakt med detta fält, och just nu fungerar det inte att lämna bort hjärtat i våra liv. Det är vår länk till helheten och den värld som framträder just nu. Det är också genom hjärtat vi kommer att veta vad vi behöver göra för att reparera vår värld och skapa bättre energier.

Jag är egentligen väldigt häpen när jag inser att jag vetat om och rört mig mot detta skifte i 10-20-tals år redan. Mina allra subtilaste känningar var sanna. Jag visste att dethär skulle komma, och jag har väntat sedan den allra minsta känningen av det. Det är nu som den verkliga verkligheten börjar synas, det är nu som jag får bekräftat att mina känslor inte bara var galenskap. Det är nu som vi börjar förstå vad allt dethär egentligen handlar om.

Gott nytt 2011, det ser mer än lovande ut!

Höst

2010-09-14T13:32:00.000-07:00

Hej!

September är här. Hösten, som jag brukar älska. Men inte i år av nån anledning. Det blev ett ganska tvärt kast, iskalla vindar kom och tog tag i en och jag frös ända inifrån.
Nåja, efter några uppvärmingsmetoder som bastu och oljemassage så är det under kontroll igen, och jag känner mig ganska human.

Dendär transparensen jag upplevde ett tag är inte lika tydlig nu, men istället har fokus vandrat till mig själv, min mittpunkt, mitt nu. Där möter jag allt, och ofta ganska jobbiga saker och känslor. Men möta måste jag, och vill. Annars proppar det igen mitt nu, och skymmer sikten så att jag inte ser något alls. Möta, möta, möta.

Det är olika saker som vill ha min uppmärksamhet i den stund som är nu. Utan att ens märka det väjer jag för dem. Min uppgift nu är att se dem för vad de är. Och samtidigt försöka njuta av det liv som är mitt, med allt vad det innebär av ilska, oro, tillit, glädje, nojor, problem och lösningar. Guldkorn som är så fina för att de är delar av just mitt liv, ingen annans. Alldeles typiska, lustiga, skitjobbiga saker som jag börjar vara rätt van vid nu. Rätt priviligerad är man ändå, som har allt detta :)

Godnatt!

2010-08-31T04:07:00.000-07:00

"It is not about what comes to you, but what comes through you."

This is it!

2010-08-16T11:54:00.000-07:00

Jag fick med mig en dvd från affären häromdagen. Michael Jacksons This is it!
Just de orden talar till mig just nu. THis is it!
Med syftning på nuet, denna stund, som är allt vi har.

Det finns en anekdot där en zenmästare och hans elev sitter och mediterar. Eleven observerar mästaren och gör likadant. Efter en stunds stillasittande tittar han frågande på mästaren, som då säger: This is it! Det blir inget mer. Det här är allt!
Är denhär stunden ditt livs största ögonblick? Det borde den vara, för den är ditt enda.

This is it! I varje stund, var förvissad om att Det är Det Här som är Grejen, ditt livs ögonblick. Troligtvis får du några till, men de är ännu inte födda, ännu inte här.
Varm hälsning,
S

Enkelt

2010-08-15T05:34:00.000-07:00

Goddag,

Det var länge sen jag skrev senast. Sommaren har varit varm och ganska upptagen för min del. Men jag har njutit av den, av att vara mitt uppe i det jag gör (eller inte gör).
Om anden kan man bara prata för sin egen del, känns det som. För min del har den alltmer landat, slagit rot i mig som människa, precis som det ska vara. Enheten har inte fösvunnit någonstans, den tar bara form alltmer i det fysiska. För min del.
Återigen känns allting så enkelt, och det är onödigt att prata om det som något åtskilt. Det var aldrig det. Det kan hända att denhär bloggen slutar på grund av att anden är onödig att prata om. Den bara är. Fast ingen riktigt pratar om den runt omkring en. Men det gör inget. Den visar sig. Ju.

I enheten är livet enkelt, och många verkar leva mitt i den enkla enheten utan att nämna ordet ande eller andlighet. Men det är så det är, enkelt. Det är vilka vi är, hurudana vi är. Det är livet. Och kanske behöver det inte skrivas om i en blogg. Men för egen del så har jag tyckt om att reflektera.
Consciousness is behind everything. Jag skriver för att det ska bli klarare främst för mig själv. Om någon närmar sig mig med avsikten att omvända och övertyga, då springer jag. För det är avsikten som är grejen, som man känner av. Speciellt barn är experter på det :) Det som görs och sägs speglar alltid avsikten.

Vilken avsikt har vi med livet?
Se på den, är den genuin? Sen låt den ta form i ord och handling. Varandet är viktigast, görandet speglar varandet. Eller som Shakespeare sa: Att vara eller inte vara, det är frågan.

Ha det gott!

Intressant nog..

2010-06-19T12:52:00.000-07:00

Intressant nog så skriver Karen Bishop inte längre sina regelbundet återkommande meddelanden, Energy Alerts. Jag prenumererade på dem, men plötsligt avslutade hon bara. Det verkar som hon inser att något förändrats nu, att det nu är dags att sluta rapportera. Jag var inte överraskad, det kom ganska lägligt. Tiden är nu inne för alla att kliva ur illusionerna, ur tiden, ur formen, men ändå vara i den. Spännande tider minsann.

Cyklerna avslutas här. Tiden upphör här. Om vi så vill. Naturligtvis kan vi återskapa världen som vi sett den de senaste 20 åren. Men nu, på något sätt, finns förutsättningar som aldrig förr. Världen blir allt mer transparent. För att vi ska kunna se sammanhangen, se anden som aldrig någonsin var på spel, VI som aldrig någonsin var på spel. När vi ser detta, skapar vi utifrån en annan punkt. A point of clarity.

Blessings!

Ljus

2010-06-19T12:12:00.000-07:00

Godkväll!

Information. Vad är det? Det som finns precis bakom våra ord, vårt språk. Det som flödar ut på tavlan, i musiken, i kreativa äventyr av alla sorter. Information. I sättet jag kokar te. I sättet han ritar en gubbe. I valet av kläders färg och i trädets sätt att vaja i vinden. Det är den informationen jag vill åt, den som har samma källa, den som jag tillhör. För är inte min mänskliga gestalt bara ett sätt att uttrycka den?

Informationen lever, flödar över planeten, genom den, och oss, glimmar, lyser. Ibland släpps den inte fram och då bildas blockeringar. Packat ljus blir mörker. Ljus måste få färdas fritt.

Informationen är ljus. Min ljuskälla och din. Transparent är världen, för ljuset skiner igenom.

Livet är bra. Men det är inte allt. Ljuset är allt. Just nu har vi turen att ha båda. Men bara ett av dem varar. Bara ett av dem är verkligt verkligt.

Välsignelser!

Enheten framträder

2010-05-19T12:22:00.001-07:00

Hej och godkväll alla!

Känns som fingrarna över tangenterna skriver för något mycket intuitivt i mig just nu (även om det faktiskt ofta känns så).

Denhär tiden, den är mycket speciell. För mig känns det som en våg, en enorm våg som drar fram genom och över allt. Länge har jag hört den brusa, jag har påmints om att den är på väg och nu är jag mitt uppe i bruset och kan bara lita på att allt går bra. Ändå är det så svårt att sätta orden på det. Det handlar om att få syn på oss själva, på vem vi egentligen är.

Den verkligaste delen av mig är nämligen inte denhär kroppen och dethär livet och denhär personligheten, det har jag nog vetat länge utan att ha satt ord på det. Missförstå mig inte, här och nu ÄR viktigt, det är liksom vår punkt i universum och evigheten. Men den verkliga delen av mig är inte begränsat till kropp, liv, tid eller plats. Jag tillhör något större, och det gör vi alla. Vi har tagit form. Vi har något att göra här, vi har lärdomar; och vi har något att dela med oss av, och många att lära av. Men vår ande är precis som andningen och luften är: fri.

Det är också i denna ande som jag finns när jag gör något kreativt, när jag skriver, när jag lyssnar på musik, målar. Då känner jag andens rörelser i mig, och det är vad många vetenskapsmän och stora artister också beskrivit: att de kommit på sina bästa uppfinningar, sina mest magiska målningar i ett tillstånd av.. ande, ett tillstånd där de haft tillgång till det stora hela som vi alla är del av. Inte konstigt egentligen att många genialiska saker kommer då; anden är ju faktiskt över all tid och all rymd och har tillgång till oändlig information och kreativitet. Att för ett ögonblick få tillgång till detta är att vara i samklang, att känna sin fulla potential. Detta är floden jag talar om.

Jag tror att vi människor nu börjar bli redo för att ta ett steg, i medvetandets evolution. Eller egentligen ett språng, ett kvantsprång, eftersom dethär steget inte skulle tas framåt eller i någon riktning utan in i en tidlös sfär som är vi själva. Det tycks vara dags för oss att inse att vi är ett och att världen är en illusion. Den är en tavla vi målat utan tillräckligt mycket tillbehör och penslar, och ser ut därefter. När vi får tillgång till oss själva på en kontinuerlig basis, när vi vet vilka vi är och att det inte finns någon kamp, att det inte finns någon separation då kommer själva vetskapen om detta att skapa en tavla olik något vi någonsin sett. Vi kommer att färglägga långt utöver duken. Kanske märker vi att tavlan inte var så liten som vi trott utan faktiskt sträcker sig varthelst vi tittar.
Oändligheten är ett faktum. Enheten är ett faktum. Den dualistiska världen håller på att upplösas, och det gör den i takt med att vi ser den på ett annat sätt. Inget vi ser är avskilt från oss. Istället så förändras det vi ser genom vår observation, vårt medvetande. Och ALLT är medvetande, eller ande.

Vill vi förändra, förändra medvetandet!
Hur då?
Genom det vi människor har som verktyg: intention, ord, tanke, handling. Genom att samlas i grupp och samtala.
Genom att bli medveten om att vi kanske har tankar vi inte visste att vi hade, genom att rannsaka oss själva på djupet, genom att se alla människor som delar av oss själva eftersom de är det. I verkligheten. De finns bara där genom dig.
Genom att samlas i kreativitet, genom kultur, musik och annat som enkelt skapar en vi-anda, en konstruktiv anda av enhet och gemenskap.

Det är dethär jag tror Eckhart Tolle pratar om när han betonar nuets vikt, det är dethär jag tror Maya-kalenderns ändpunkt betyder, att enheten framträder. Och den framträder för att vi börjar kunna se det. Vi har efterfrågat det, vi har nått en sån nivå av medvetenhet, vi är redo att anamma enheten. Tolle och många med honom anser att om vi inte vid denhär tidpunkten förmår ta till oss enheten/att leva i nuet utifrån ett större sammanhang så kommer vi som ras att gå under. Hm, som form då alltså.
För ur enhetsperspektiv så går vi inte under, vi kanske byter form, och tid. Men som människa och mänsklighet kan det mycket väl hända att vi behöver detta medvetandesprång för att kunna fortleva på denna jord.

Ha det gott alla!

Vad har egentligen hänt 2010?

2010-04-30T13:34:00.001-07:00

Godkväll,

Det är rätt länge sen jag skrev. Har hunnit bli sista april. Det slår mig att jag nu vet lite mer om 2010 än jag gjorde i januari när det precis inletts. Vad vet jag då?

För mig känns det som en räcka av utbrott från naturens sida, dvs jordbävningar, vulkanutbrott m.m. Det har varit en seg vinter som inte velat släppa greppet, det har blåst hårt om husknutarna. Jag har känt av alltihop, tex kan jag inte sova nåt vidare när det blåser. Jag tror det beror på att vinden är det som känns som det närmast mig (=min ande, kanske för att jag är luft-tecken eller nåt), och jag känner vinden liksom tränga genom mig med sin information och det kan bli rätt mycket på en gång när det blåser många sekundmeter och man ska försöka sova... Nåja, det låter lite dramatiskt, men ibland gör orden det mer märkvärdigt än vad det är. Angående jordbävningarna så har de känts som symptom på att energi rör på sig detta år. Det som händer händer inte bara i jorden, utan även i och kring oss, konstigt vore det väl annars. Fastän det är hemskt att bevittna förstörelse så har jag t ex när jag sett situationen i Haiti känt att där finns en stark, djup närvaro. Människorna visar på en sån ..ja, hittar inga ord men det är inte bara dendär blandningen av ödmjukhet och mod som man kan tänka kommer i en sån situation utan också en slags frid.. Jag vet inte, men något inom mig gissar att det är friden i att veta att det som sker inte är utanför gudsmedvetandet som vi alla är del av. Tillit var ordet. Kanske var det tillit jag såg hos dem, via tv-rutan. Hursomhelst så grät mitt hjärta när jag såg deras nöd, samtidigt som jag fick stor respekt och kände tacksamhet för deras tillit. Mitt hjärta öppnades med Haiti, fast jag hörde till dem som kom lindrigt undan.

Sådär har det fortsatt. Katastrof efter annan, och varje gång har det känts som om saker ruskats om, flygit omkring och dagar, veckor efteråt landat på lite nya ställen. Var vi befinner oss nu vet jag inte. Det enda jag har är min tillit till att "ruskaren" vet vad han/hon gör, så att säga :)

2010 känns som en portal. Till något annat, som vi ännu inte landat i, men som vi vet är vid dörren. Om man inte är så nöjd med världen som den ser ut - och sett ut - så är dethär good news. Är man väldigt rädd för förändringar så är det kanske lite skakigt.

Jag är väldigt förväntansfull, och då menar jag inte att jag väntar mig änglar landa eller nåt, utan förväntansfull eftersom jag börjar märka vissa signaler som är glädjande. Till dessa hör det faktum att hjärtat nu verkar vara den enda sanna vägledaren. Låter som en kliché, men bokstavligen så är det nu bara hjärtenergin som vet någonting. Åtminstone i mitt liv. Däri finns tilliten och det slår mig hur enkelt allt blir i denna energi. Det som tidigare varit svårt, oroande och fått mig att grubbla är nu hur lätt som helst. Och jag ägnar det inte en tanke. Kanske är det därför. Tankarna har en förmåga att röra till det för hjärtenergins framfart :)

En annan sak som känns jättebra är att jag känner mig så närvarande, här och nu, jordad eller vad man vill säga. Nästan som om jag inte varit här riktigt förrän nu. Det är oerhört skönt, och jag har inte känt det sedan jag var gravid (då jag stod stadigt på marken tung som jag var :) Att vara med båda fötterna på jorden har sina fördelar. Då är man där man ska vara, så att säga.
Utöver detta så blir enheten, oneness, unity consciousness alltmer uppenbar, på många olika sätt. Jag är närvaro, du är närvaro, jag är vittne och aktör, precis som du är vittne och aktör. Det vi gör, eller inte gör formar oss, formar vår upplevelse av oss själva och hur vi ser på världen. Det vi gör mot andra, det gör vi i sanning mot oss själva. Och det vi gör mot oss själva, det gör vi mot andra. Så var snäll och respektera ditt själv!

Okej, det blir ett babbligt inlägg dethär, men så får det bli denna gång.
Jag fortsätter möta vardagen, helgen, stunden och önskar att jag på olika sätt kan vara med och bilda mig och oss en uppfattning om världen som ETT. För den är stödd på ett enhetsmedvetande som vi alla är del av, och som nu gör sig påmint. För att vi ska klara av att befinna oss i framtiden, också.
Love XOXOX

Mars

2010-03-21T07:21:00.000-07:00

Goddag!

Ibland när jag läser bakåt vad jag skrivit så tänker jag att jag kan inte vara riktigt klok. Tidvis är man så inne i sitt eget att man inte minns nåt av det man tänkte och visste igår. Det egna livet är en sån spegel av det stora hela, och tvärtom. Som en gigantisk spegelsal. Tur är väl det. För alltid är det något man behöver se hos sig själv, som man ännu inte ser. Jag har sett en del nya saker hos mig själv på sistone, sådana man varit ganska blind för och kanske inte velat se. Men jag är tacksam för insikten, och vet att den leder framåt på ett nytt, bättre sätt. Och javisst, enheten är fortfarande en realitet för mig. Jag ser bara över min bas, min plats och sättet jag är del av.

Nu går det annars att kommentera utan att registrera sig. Det var bara en inställning som skulle ändras på.
Ha det gott!

Kvällens tankar

2010-03-06T12:56:00.000-08:00

Denna kväll, denna dag. Snön har överraskat med sin riklighet. Jag funderar lite stilla om varje snöflinga, med sina alldeles egna iskristaller, med sin alldeles egna energi, budskap och frekvens kommunicerar med oss samtidigt som vi skottar, kämpar och kanske svär, eller kanske bara tar en stilla promenad bland snömassorna.

Jag undrar om den värld jag ser nu inte är ovanligt mycket fasad, en verklighet som skiftar framför våra ögon till en lite mer överensstämmande, lite mer in-tuned bild av ja... nuet.

2010 har bjudit på några jordbävningar och skakat om allas våra hjärtan, mer eller mindre. Kanske öppnades några lite mer.

2010 är lite berg- och dalbana, men om man bara har tillit till skeendena så är det en väldigt meningsfull, vacker tid som gör plats för nästa steg, nästa.. och nästa. Priviligerade är vi som får leva nu.

Läsare?

2010-03-06T12:54:00.000-08:00

Hej!

Vore kul att veta om det finns läsare här.. så om möjligt: lämna gärna ett avtryck så vet jag :)
Ha det gott!

Natten en del av dagen

2010-02-11T03:07:00.000-08:00

***
Natten är en del av dagen,
ondskan en del av godheten.
Så länge vi förnekar den ena,
ser vi inte hela sanningen.
Så länge vi bekämpar den ena,
kan helheten inte framträda,
och de båda sidorna blir inte ett.

Men stig in i natten, vila i ondskan,
och du kommer att se dem upplösas,
i anden - där ingen dualitet kan existera.

***

Tillägg

2010-02-11T02:34:00.000-08:00

Goddag,

Jag vill tillägga angående föregående inlägg, att det inte är framtiden vi ska rikta in oss på och förvänta oss mirakel av, utan nuet - det enda som finns. Det är här som saker faktiskt kan förändras och som vi kan påverka. December 2012 har lite felaktigt blivit ett tidpunkt som det sätts enormt med förväntningar på, fast det också bara är en markör, en energimarkör, (då Maya-kalendern tar slut). Det som sker, det sker genom oss. Skiftet är här redan nu, och vi kan ta emot det om vi vill.

Ha en bra dag!

Maya-kalendern

2010-02-05T13:14:00.000-08:00

Hej vänner,

Det var ett tag sen jag skrev. Har läst en del av en intressant författare, Carl Calleman, som forskar i Maya-kalendern. Jag gillar att han är så konkret och har vetenskaplig utgångspunkt med det han gör. Han har förståelsen för hur man tolkar Maya-kalendern eller Mayakulturens kalendersystem.
Men det som gör mest intryck är att det han talar om är så överensstämmande med det som jag känner just nu, att vi är mitt uppe i - och står inför - ett skifte av mått vi inte ens kan förstå. Jag ryser när jag läser hans texter, för att det bekräftar återigen min känsla. Att det börjar vara dags. Att tiden är inne. Äntligen.

Här en länk till en artikel skriven ganska nyligen om perioden vi lever i just nu:
http://www.calleman.com/content/articles/nov8_sixth_night.htm

Det kan bara bli bättre

2010-01-14T12:36:00.001-08:00

Det var aldrig riktigt tillräckligt för mig att lära mig meditera, att lära mig observera tankarna, och att koncentrera mig på andningen. Förrän jag fick veta varför: att när jag ser tankarna för vad de är - bara tankar - så skiner medvetandet genom som solen genom ett moln och löser upp alla oklarheter som finns i vägen. Och att när jag andas så kan jag andas in rent medvetande, placera det i min kropp och samtidigt bli varse att jag, ja till och med min kropp redan är rent medvetande. Disciplin är inte min starka sida. Det var först när jag började uppleva transparensen som jag visste dehär sakerna, och då som jag fick den verkliga motivationen att meditera, stilla mig, andas osv.

Så är det kanske för alla. Vi behöver få veta, få känna att något fungerar förrän vi verkligen satsar. Världens transparens är en realitet för mig, det som Eckhart Tolle skriver i sin bok The power of Now är en realitet för mig. (Det lustiga är att jag stötte på hans bok först nu, efter att jag själv upplevt det han skriver om. Märkligt också att hans tankar är så oerhört lika de jag själv har och haft).

Världen betraktar mig lika mycket som jag betraktar den, och alltihop är jag (det större jaget som är ett medvetande). Dethär är inte min tro, utan min erfarenhet. Och jag har all orsak att tro att dehär erfarenheterna bara kommer att förstärkas och bli fler med tiden (och att mitt behov att prata om dem bara blir större). Ett skifte sker, as we speak.

Det är i kroppen, genom kroppen som allt dethär blir konkret. Ja, det är ett medvetandeskifte på gång, men det är inget som stannar vid bara medvetandet utan något som transformerar allt. Medvetandet styr det fysiska, styr hur vi lever våra liv, på vilka premisser, på vilken grund. Allt håller på att förändras just nu. Inte någonstans utanför oss eller omkring oss, utan i oss, genom oss och för att vi som art vill förändras, eller kanske måste.

Jag har väntat på dethär, länge. Äntligen släpps illusionerna en i taget, äntligen tvingas vi söka nya sätt, nya lösningar. Allt är som det ska, allting sker i den takt det ska. Och i varje nytt nu kan jag eller du välja att se världen från ett lite djupare perspektiv, med omtanke för allt levande som vi faktiskt delar energifält med. Det kan bara bli bättre.

Precis vem som helst

2010-01-07T13:30:00.000-08:00

När jag kommer ihåg vem jag är,
vet jag att precis vem som helst,
som jag möter
kunde vara jag,
kunde vara min situation, mitt liv,
precis vem som helst
kunde vara jag.

Håller andan

2010-01-07T05:34:00.000-08:00

Sträng vinterkyla, blårosa toner på himlen, världen känns märklig idag. Som om den håller andan, eller så är det vi som gör det :)

2010 känns fortfarande konstigt tyst för mig. Kanske är det en början på något så nytt så vi inte ens kan tänka oss det. Världen känns lite trött och sliten, men i våra hjärtan är vi hur levande som helst. Vi kanske ska skapa en helt ny värld nu, utifrån det som hjärtat pratar om. Eckhart Tolle pratar om att vi är fångar i tiden, och att det är när vi är i nuet som vi kommit hem, som vi egentligen vet något om vem vi är och varför vi är här. Mayafolkets kalender slutar 2012, som många säkert hört om och det ältas väldigt mycket om vad som ska ske då. Kanske är det någon slags ändpunkt, då vi borde insett att den tid vi har är endast en punkt, och det är nuet. Då kanske vi inte behöver den tidsuppfattning vi hittills haft. Det torde också betyda att vi då insett vår egen natur, och att vi själva är eviga, att vi är en till antalet och att vår sammanlagda medvetenhet kan göra skillnad, på en sekund.

Kanske.

2010-01-05T13:49:00.000-08:00

Här en video som beskriver rätt långt min upplevelse. Involverar det märkliga fenomen som många omkring världen nu upplever, att siffrorna 11:11 har en alldeles speciell betydelse.

2010-01-05T13:13:00.001-08:00

You teach what you need to learn.
Så heter ett klokt talesätt.
Så jag skriver inte allt dethär för att jag vet, utan för att jag behövde lära mig det ;)

Låt mig

2010-01-05T12:46:00.000-08:00

Låt mig få existera ovan de högsta björkarnas topp
där luften är fylld av möjlighet
där en ny gren, ett nytt blad nästan redan finns
om än så bara i en aning
i en vindens viskning
i en nära framtid.

Låt mig få vara där skeendena redan anas,
där det nästan redan skett
för där är allting ännu öppet
trots att konsekvensernas stigar skymtar framför.

Låt mig få sväva i det som är mitt ursprung,
där tiden ännu inte tagit form
där visshet är allt som finns
för där är jag trygg trots världens ondska,
där möter jag mitt jag mitt jag mitt jag

Vinter

2010-01-01T14:20:00.000-08:00

Godkväll,

Det är ett nytt år, 2010. Ifjol på nyårsafton var jag väldigt exalterad över att det blev 2009, men nu känner jag ingenting. Tomt! Inga önskemål, inga känslor, ja ingen relation till 2010 helt enkelt. Det kan i och för sig vara ett bra tecken, eftersom jag strävar efter att leva i nuet och då visar det sig helt enkelt när det är dags. Ibland kan det smartaste vara att lita på livet, på processen och kanske röja undan lite så att energin kan röra på sig. Det borde man kanske gjort redan (röjt undan dvs kastat en massa grejer, städat i datorn, deletat nummer ur telefon etc), men det känns okej att göra det inpå nya året också.

Vintern är magisk. Kylan, snön, högtiderna, traditionerna. Känns som om 2010 kan komma med i princip vad som helst. Fantasin är vår gräns. Vill öppna mig för mina djupaste drömmar och vildaste visioner, och se vad som händer. Vill se om det faktiskt är jag som har ordet, som styr skeendena.

Många gånger på sistone har jag lyssnat på musik, och lagt märke till när instrumenten, musikerna, tonerna liksom blir till ett, musiken lyfter, och då öppnas något. En dörr till detdär stället bortom det fysiska. Då är ett flöde närvarande, som jag lärt mig känna igen. Det sker inte alltid, men då och då. Det sker inte bara i musik, utan också i andra kulturutövningar. Och då man bevittnar det så känns det som något i en lyfter. Det är enheten, anden, eller vad man vill kalla detdär enhetliga som är vårt riktiga väsen.

Jag inser att jag kommer att skriva om dethär samma nu många gånger, på olika sätt. Bara som en förvarning hihi. Det verkar som det inte är så bara att kommentera heller, utan man måste ha registrerat sig nånstans. Jag förstår om man inte orkar med hela den proceduren, det skulle inte jag heller orka. Men kul om ni orkar läsa i a f :)

Godnatt!

Vara del av

2009-12-28T04:40:00.001-08:00

Jag har aldrig varit bra på att vara del av. Det har oftast kostat för mycket, i form av att det skett på andras villkor och inte mina. Men nu förstår jag ju att jag är en del av, vare sig jag vill det eller inte.

Inte nödvändigtvis en del av en kultur, en folkgrupp, religion eller ens ett kön, utan av anden. Och visst, det är nog min upplevelse av att jag inte passat in eller fått utrymme i ett sammanhang som gjort att jag sökt just det: sammanhanget, enheten. Som jag liksom ryms i.

Jag blir allt bättre på att vara del av även andra, mer normala sammanhang. Det är så mycket lättare när man hittat sitt riktiga hem. Känns lite som om jag inte varit riktigt här, förrän nu. Som om mitt riktiga jag liksom varit borta, svävat omkring lite överallt i väntan på att få utrymme. Det har inte varit helt smärtfritt, tvärtom har jag sökt den del som jag inte kunnat få fatt på. Troligtvis har många andra liknande upplevelse, även om de kanske inte beskriver det i likadana ord.

Det är oroande att så många unga mår dåligt idag, att de inte heller liksom har sig själva helt och hållet, att de känner sig som ensammast i världen och kanske utelämnade i en värld som inte känns som deras. Men världen är ju faktiskt vår, och blir vad vi gör den till.

Allt gott!

Juletider

2009-12-22T12:27:00.000-08:00

Hej på er,

Det är juletider. En tid då vi tänder ljus i mörkret, inte bara bokstavligt utan också i sinnet. Och det känns. På sommaren finns ljuset överallt omkring oss, och vi behöver inte göra så mycket. Men på hösten och vintern är det som om, åtminstone jag, vänder mig inåt för att finna stillhet, ljus, hitta glädjeämnen och annat mysigt. Det krävs en liten ansträngning, och kanske är det därför det känns i luften såhär års, att vi gör vårt lilla till för att skapa lite ljus, värme och julefrid.

Jul och nyår är mycket "transparenta" tider för mig. Stillheten infinner sig lätt, och man kan bli lätt andäktig över de vackra snölandskapen. Jorden är verkligen vacker. Och livet är vackert, i all sin komplexitet. Bara för att jag pratar om anden och det kollektiva medvetandet - som är icke-fysiskt - så betyder det inte att jag är världsfrånvänd (är åtminstone inte min strävan) eller nedvärderar livet i det fysiska. Tvärtom så får den fysiska verkligheten ett annat skimmer och en djupare innebörd då jag ser till anden, för då ser jag lättare drivkrafter, mönster och ja.. evighet helt enkelt.

Vad är anden då? Ja, den är den vi egentligen är, liksom. Vår "ryggrad", luften vi andas in, och det som bär oss, det som skiljer en levande människa från en död. Det som finns bakom, i och omkring allt, och som alltid har ett finger med i spelet (eftersom anden är spelet liksom). Jag brukar se luften som en bra synonym här. Den förenar oss alla, precis som anden. Utan andning dör vi, utan ande är vi bara död materia. Det som är helt otroligt med dethär, är att vi - i anden - är tidlösa varelser. Vi existerar hela tiden på andeplanet, men "hoppar in" i människoliv med linjär tid här och var. Såsom jag upplever anden, så finns där alltså ingen tid. Precis som i en dröm då man heller inte riktigt har någon uppfattning om tidens gång.

Jag tror att vi lever många olika liv, men vill inte spekulera i exakt hur detta sker eftersom jag inte vet helt enkelt. Men min uppfattning är den att ur andeperspektiv så levs alla liv samtidigt. Och med tanke på att en själ inte är så lätt att definiera - eftersom vi är en enda själ -så är det fullt möjligt att det inte går att säga att jag var det och det i mitt förra liv. Jag kanske var en tusendel Napoleon och en fjärdedel vattendrag i Amazonas.. liksom :) Men som sagt, det lämnar jag nu eftersom jag inte vet och inte direkt behöver veta.

Det som jag vet, dock, är att jag (som ande) i grunden är evig och ett med allt. Det betyder att jag kan ha känningar av liv både här och där, oförklarligt starka känslor för något eller någon utan att veta varför, märkliga rädslor för något m.m och detta kan eventuellt ha sin orsak i andra liv och existenser.

Evig och ett med allt, det låter ju oerhört cheesy, eller hur? :) Men det är inte bara ett talesätt, utan en sanning (för mig). Allt är liksom within reach, för även om man inte är medveten om det, så kan man ha känningar av t ex större olyckor som hänt någonstans, eller tona in sig på någon artists musik och liksom kliva in i hans/hennes liv och tid och få enormt mycket energiutbyte. Jag anar också att det liv vi lever nu har direkt påverkan - och kanske t o m ändrar kurs - på liv vi levt på andra platser och tider, genom att allt sker parallellt. Det vi gör och inte gör medan vi lever är verkligen av stor vikt, för både oss själva och för det stora hela. Det finns också människor som känner starkt för andra planeter och stjärnor osv, och har troligtvis någon länk dit genom andra existenser. Så allt är verkligen inom oss, som de brukar säga :) Fast jag då inte håller med om att själen är bara inom oss, utan omsluter oss alla i en enda stor.. aladåb. Typ ;)

Ha det gott!

Vad är en sanning?

2009-12-21T13:18:00.000-08:00

Godkväll!

Det finns ett talesätt som lyder "Whatever you believe, you are right" och det skriver jag också under på. Jag upplever det som något av universums princip numero ett att vi själva formar vår verklighet enligt vår syn på världen och oss själva. Så i princip lever vi alla i våra egna verklighetsbubblor, men eftersom vi påverkas av varandra så har vi skapat kulturer, traditioner osv som knyter samman några av våra vanligaste trosföreställningar till en samling "sanningar" som vi kan samsas om och vara överens om att SÅ ser världen ut.

Hursomhelst, så är spelrummet här enormt stort. Det vi kan tänka oss, det kan vi också en dag se med våra egna ögon. Idag förlöjligar vi gärna de som vågar ha maffiga utopier, framtidsvisioner, stora drömmar osv, eller vetenskapsmän som vågar tänka långt utanför ramarna, men det är ju sådana som de som finner nya vägar och överraskande upptäckter. Helt enkelt för att de söker dem. Det man söker finner man också, så småningom, nämligen. All is consciousness. All is one. Hur skulle man kunna missa det man söker, då inget finns utanför? (Därmed inte sagt att det inte tar tid och arbete :)

När det gäller min livssyn så stämmer dethär också. Jag sökte mig själv, och fann det också. Det jag inte visste var hur mycket större "jag" är, än jag först trodde :D De tankar jag för fram här är alltså inga absoluta sanningar, utan mitt specifika resultat av det jag specifikt sökte. Bara för att jag tagit dem till mig så betyder det inte att andras tankar inte är lika sanna. Vi har alla olika livsresor, och med den bakgrund man har osv så uppstår olika frågor och strävanden och behov. Därmed söker man olika saker. Och finner olika saker också.

En sanning är för mig något som fungerar, något som är statt i förändring och som behöver omvärderas med jämna mellanrum. I nuet finns alla svaren jag behöver, och ingen sanning är högre än den vind som viskar just nu. Amen(...eller hur vi nu ska avsluta detta :D)

2009-12-19T12:25:00.000-08:00

Gokväll!

En kompis till mig sa att det liv vi lever här är som vilken dröm som helst, som vi vaknar upp från sen när vi får perspektiv på allting. Ja, när man tittar på världen idag, så ser den nog rätt underlig ut ibland. Som en såndär dröm man inte fattar nånting av :)

Jag känner ofta att jag inte finner någon som helst fast punkt i denhär världen, ingenting av värde att hålla fast vid liksom. Den fasta punkten finns i den osynliga världen som är min riktiga natur, mitt riktiga hem. Och nu menar jag då anden, som jag upplever är allas hem eftersom vi är ett. (Jag är inte mer utomjording än ni :) Dock har jag all förståelse för de som inte en dag i sitt liv funderar på existentiella frågor. Det är verkligen inga konstigheter. Barn till exempel, behöver inte grunna på sånthär, de har det i sig ändå tills de blir mer hemmastadda i vår materiella värld och lär sig ifrågasätta det de redan vet. Och säkert finns det också såna som lever långt upp i vuxen ålder med dendär inbyggda känslan som inte någonsin behöver ett ord som ande eller Gud. För det är inte ordet eller tanken det handlar om, utan kunskapen och vissheten djupt inombords om sakernas tillstånd.

I naturen vet man. När man är ovanligt kreativ känner man det. Tidlösheten, magin, gränslösheten, skönheten i alltsammans. Och enheten.

Det är där den fasta punkten finns, om man nu kan kalla något icke-fysiskt för fast ;) När man upplevt det tänker man att "dethär har jag alltid vetat, och nu kommer jag alltid att minnas det". Jovisst!! Icke. Människan glömmer. Det är därför jag skriver dagbok. För att kunna följa med vilka tankar jag haft tidigare. För glömmer gör jag alltid. Men en av de mest viktiga insikterna är faktiskt också att man måste glömma det mesta för att kunna ta emot nuet helt förutsättningslöst. Nuet är dörren till enheten, till oss själva. Vi behöver inget, egentligen. Inga insikter, inga tankar, inga läroböcker. De är bara språngbrädor till det du vill åt. Ditt riktiga själv. Anden. Liksom vi inte behöver något speciellt för att märka att vi är kvinnor eller män, långa eller korta. Det enda vi behöver är att göra lite rum för anden att möta dig i nuet.

Det är ingen process, utan sker precis just nu. Eller så sker det inte. Släpp alla tankar! Observera hur det känns i kroppen. Vad rör sig där? Bara känn, tankar icke tillåtna. Var med ditt själv en stund, och acceptera de känslor som rör sig i dig. Om det hjälper kan du tänka att du ser dig själv lite ovanifrån. Enheten finns bortom den linjära tiden, och upplevs när vi för ett ögonblick, eller flera, också befinner oss där. Det kan komma hastigt, utlöst av något i ditt vardagsliv. En kris. Ett möte. Ett ord. Nästan alltid vid livshotande situationer.

Men jag tror att vi är menade att leva i visshet hela tiden. Jag tror att det börjar bli dags för oss att träda in i våra riktiga "kläder", att omdefiniera vår syn på oss själva, för det om något kan bli en naturlig drivkraft till att ändra på några viktiga saker gällande hur vi lever på jorden. Saker som börjar bli avgörande för artens fortlevnad.

Okej, nog med mässande från mig :) Så ser min uppfattning ut i alla fall. Nu ska jag sova.
Godnatt vänner!

2009-12-19T12:11:00.000-08:00

Godkväll!
Jag har just sett den danska dokumentärserien Med andra ögon, där människor görs om och "ses annorlunda" under tre dagar. Ikväll var det en man som har det mycket gott ställt ekonomiskt i sitt vardagsliv, som skulle pröva på att vara hemlös under tre dagar. Det var mycket tankeväckande, speciellt för honom, men även för mig som tittare. Jag blev faktiskt djupt berörd. Hemlösa behandlas som nästintill osynliga, och det är faktiskt oerhört kränkande. Att människor liksom inte vill möta de känslor som de hemlösa framkallar i dem. Plus förstås de villkor de tvingas leva under. Men det mest upprörande är ändå att de nästan ifråntas sin mänsklighet, sin rätt att vara del av. Helheten, som är alla och allt. Tack och lov kan de inte ifråntas den; men stark ska den vara som förmår komma ihåg det helt med egen kraft, när omgivningen gång på gång säger tvärtemot.

Att våga möta alla människor är att våga möta alla delar av sig själv. Det är den största kärleken.

Anden

2009-12-17T11:23:00.001-08:00

Ofta känns det som framtiden pratar med mig. Ja, inte pratar utan snarast ropar faktiskt. Tidigare viskade den... Vad säger den då? Jo, mest handlar det om det som denhär bloggen också kommer att handla om: enhet. Om att vi missuppfattat oss själva och vår natur. Vi tror att vi är åtskilda, och har något förlora. Vi tror att vi är det fysiska, fast vi är andeväsen.

I dethär samtalet eller kommunikationen, som egentligen inte är med framtiden, utan med ett tidlöst tillstånd som jag kallar anden, så ingår det faktum att världen blir alltmer transparent för mig, det vill säga genomskinlig. Vad menar jag med det? Jo, allt oftare är det som om jag kan se igenom det fysiska och se rakt in i denna andra värld, där inte tid eller rum finns, den värld som jag kallar anden, eller medvetandet. Det är svårt att beskriva känslan, men när jag ser på till exempel träd, som tycks ha ögon som betraktar mig, eller siffror som tycks vara som koder med budskap, eller stjärnhimlen som omsluter mig och liksom sjunger så känner jag bara enheten och den bakomliggande världen så tydligt. Kanske låter ganska knäppt, men för mig är det en skön känsla att märka att jag inte är så utelämnad i detta fysiska som jag trodde.

Förut var allt dethär en vag känsla, en förmodan jag hade, men den har övergått till att bli en konkret verklighet för mig, och därför vill jag gärna diskutera den med andra och höra vad ni tycker.

Jag upplever att jag, liksom alla andra och allt annat, egentligen och i grunden är ande, som tagit form. Och det är en av de mest trösterika tankarna jag vet. Visst, jag lever här, men jag är inte härifrån. Jag härstammar från en allomfattande energi, världssjälen, eller kollektivt medvetande, eller helt enkelt ande, som jag föredrar att kalla det. Anden omsluter allting, och därför tycks jag hela tiden se mig själv när jag betraktar världen; som i en gigantisk spegelsal. Ordet ande berättar också att det har något att göra med vår andning, och det är just så jag ser det. Anden rör sig genom oss, framförallt genom vår andning. Det är också via luften, andningen (anden) som vi är förenade rent konkret. Mer än vi är våra fysiska kroppar och våra värdsliga identiteter så är vi andeväsen, rent medvetande. Och detta medvetande är endast ett. För tvärtemot vad många tänker - att anden eller själen är något som finns inuti våra kroppar - så upplever jag det som att anden innehåller kroppen, eller rättare sagt kropparna. Vi är alltså bokstavligen ett! Vore det inte fint om vi kunde inse det nu, när vi har det lite körigt på jordklotet? Inse att vi är eviga, odödliga, gränslösa varelser och dessutom bara en till antalet. Då skulle vi nog både tänka och agera lite annorlunda. Hur ser ni på dehär sakerna? :)

Välkomna!

2009-12-17T11:03:00.000-08:00

Hej, goddag och välkomna!

Eftersom jag behövde ett ställe att skriva och fundera kring saker ur ett helhetsperspektiv så startar jag nu denna blogg, med det något kluriga namnet Café Consciousness. Förhoppningen är att det kan fungera som forum eller mötesplats för tankar om dessa saker. Så tyck gärna till! Nu börjar jag.